Han var egen företagare som 16-åring, drev sedan reklambyrå i tiotalet år och brakade rätt in i väggen.
Efter denna livskris bröt sig tvåbarnspappan Michael Fredriksson loss, blev behandlingsassistent i Söderköping och biståndsarbetare i Santa Cruz. Björsätersbons 40-åriga hjärta brinner för Bolivia.
-- Bästa biståndet är utbildning, fastslår Michael.
Han har bildat stödföreningen för barn och ungdomar i Bolivia i samarbete med Söderköpings kommun. Efter många om och men lyckades man få Sida att anslå pengar till projektet El Positivo, Positivet, med deltagande av ungefär 45 000 barn sedan starten.
Michaels "högra hand" heter Elmer Arandia, som återvänt till sitt hemland efter att ha bott i Sverige och jobbat som behandlings-assistent. De blev goda vänner och så småningom samarbetspartners.
Namnet El Positivo och upplägget har lånats från en liknande modell i Söderköping. Men i Bolivia är det tusen gånger fler individer som berörs.
-- Jag har varit där tre gånger hittills men ska tillbaka i höst igen.
Michael ägnar sig åt missbruksvård och arbetar som projektledare inom Studiefrämjandet i samarbete med samverkansgruppen i Söderköpings kommun. Kopplingen mellan Syd-amerika och östra Östergötland är lätt för honom att göra. -- Bolivia är en av de största narkotikaproducenterna.
Bättre utbildning för det uppväxande släktet är enda möjligheten att bryta det mönstret.
Michael Fredriksson har skaffat sig god inblick i verksamheten, hur koka odlas och hur kokainet distribueras över världen. Han har också förhandlat med toppfigurer i bolivianska narkotikakarteller.
-- Förändringarna måste ske inom landet. Vi ska inte tro att den rika världen, framför allt inte USA, har intresse av att minska den lönsamma handeln. Dubbelmoralen fortsätter frodas.
Mötet med tusentals utsatta gatubarn har fått Michael att ändra synsätt och livsföring. Han får också lust att visa sina egna söner vilka orättvisor som råder och kan tänka sig att tidvis bo i Bolivia.
-- Biståndsarbete ger en speciell tillfredsställelse. Det finns många positiva inslag.
Allra roligast hade han dock i samband med en illegal insats i Rumänien för många år sedan. Michael och några vänner skulle stötta ett barnhemsprojekt genom att smuggla dit strutsägg från Sverige.
-- Vi gav oss av i en Volvo av kombimodell. Problemen var bara att äggen började kläckas redan när vi väntade på färjan i Trelleborg.
Snart fanns fem personer och elva strutsar i bilen. Michael kan ännu inte fatta hur man lyckades ta sig igenom gränskontrollerna till Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien utan att avslöjas.
-- Vi hade en sagolik tur, säger han. Men den höga värmen i bilen och sömnbristen höll på att knäcka oss. De som mådde bäst när vi kom fram var strutsarna.
Avkommor till dessa spatserar nu på rumänsk mark i anslutning till barnhemmet. Michael har förvissat sig om att farmen fortfarande fungerar.
-- Det var ett äventyr. Och brottet lär väl vara preskriberat?
Michael Fredriksson smilar förnöjt och kliar sig i mustaschen. Han har inte alltid valt de enklaste vägarna för att nå sina mål.
-- Som 16-åring, direkt efter skolan, startade jag Café Hedeby (efter Hedebyborna) i Linghem ihop med en kompis. Vi kunde leva på det, behoven var ju inte så stora.
Men sedan snackade han in sig i reklambranschen, jobbade ihärdigt, levde rullan och drev byrån Da Capo i tiotalet år. Den såldes vidare till en företagsgrupp 1995.
-- Om jag blev rik? Nej, mer trött. Jag hade en kris där och fick helt byta tänkesätt och livsstil för att komma tillbaka.
Nu jobbar han på två plan, som är helt olika men ändå har en förbindelslänk. Det som händer runt Santa Cruz får direkt inverkan på människors vardag i Söderköping och vice versa.
-- Vi måste bekämpa orättvisorna i världen. Om folket i u-länderna skulle leva som vi gör kommer jorden snabbt att gå under.