-- Ibland var det jobbigt att folk förväntade sig världsrekord i varje lopp, säger Gunder Hägg med glimten i ögat.
När det talas om klassiska idrottsnamn som simmaren Arne Borg, kanotisten Gert Fredriksson eller skidåkaren Sixten Jernberg räknas alltid en imponerande rad OS-guld upp. Med vår störste löpare genom tiderna är det annorlunda. Hans storhetstid inföll under ett brinnande andra världskrig vilket gjorde att han aldrig fick uppleva ett OS -- en av få saker han säger sig vara lite ledsen för i dag.
När det gäller Gunder Hägg var det själva bedriften i sig som för evigt står i fokus. Han växte upp i jämtländska lilla Albacken och började tidigt jobba i skogen. Där skaffade han sig styrkan i den gängliga kroppen. Så en dag tycktes han bara stå där, en fix och färdig löparstjärna.
Året var 1942 och Gunder Hägg krossade motståndare som Henry Kälarne och Arne Andersson trots att de gjort världstider på medeldistans. När året var slut hade han slagit fenomenala tio världsrekord.
Sverige var friidrottstokigt och Gunder Hägg lockade rekordpublik till arenor runt om i landet. Den svenske löparens framgångar nådde snart USA och året efter bjöds han över för att mäta krafterna med de bästa amerikanerna. Det blev ett fantastiskt mottagande och en storartad segerturné för svensken.
Gunder Hägg vann alla sina lopp och blev ett aktat namn internationellt. Men redan 1946 tog allt slut.
Svenska friidrottsförbundet stängde av Gunder Hägg för brott mot amatörreglerna och Sveriges störste löpare skulle aldrig mer tävla.
Faktum är att han senare erbjöds av Svenska friidrottsförbundet att börja tävla som amatör igen, men då sa han nej. Hade han slutat så hade han.
-- Först slutade han motionera helt. Det tog många år innan hann började röra på sig igen, säger hustrun Daisy då vi träffas i parets lägenhet i Malmö.
Visst har Gunder haft kontakter med klubben MAI men intresset för idrott i allmänhet har faktiskt alltid varit ganska svalt.
-- Jag tittar på fotboll och hockey ibland på tv. Men här hemma är nog Daisy mest idrottsintresserad.
Efter den korta friidrottskarriären ägnade Gunder Hägg sig åt att sälja kläder. Man kan lugnt säga att han hade vissa fördelar av sin löparkarriär, alla som var med har helt enkelt minnen.
-- Folk brukade beskylla mig för att ha hållit dem uppe på nätterna. Alla satt och lyssnade på radioreferaten från USA. Så det skojade folk ofta om ...
Det går inte att skriva om Gunder Hägg utan att nämna evige kombattanten Arne Andersson. De var världens två bästa medeldistansare under de gyllene åren vars duster är legendariska. På den tiden bittra fiender, senare trogna och goda vänner.
-- En gång skickade jag ett vykort till "Den evige tvåan, Vänersborg". Det kom fram till Arne. Det var ganska roligt, säger Gunder.
Han är numera inte så rörlig, sitter i rullstol på grund av en nervsjukdom, varför de som vill höra honom berätta om sina löparminnen får besöka honom i hemmet. Och internationell media hälsar fortfarande på då och då.
Nästa år det 50 år sedan engelsmannen Roger Bannister gick under fyra minuter på engelska milen. Inför det jubileet har Gunder Hägg fått besök av engelska journalister, bland annat den aktade David Miller på The Daily Telegraph som i en krönika skrev att om Arne Andersson och Gunder Hägg bara hade hjälpt varandra hade rekordet utan tvekan varit deras.
De spekulationerna över ett halvsekel senare säger en hel del om lyskraften hos löparlegenden Gunder Hägg.
Löparlegenden Gunder Hägg, 85 år
Gunder Hägg, 85 år den 31 december 2003.
Bor: I Malmö.
Familj: Hustru Daisy och barnen Gunder Jr, 55, Göran, 54, Anders, 50, Marie, 48. Åtta barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Karriär: Slog16 världsrekord på medeldistans i början av 1940-talet. 1946 stängdes han av från tävlande för brott mot amatörreglerna.