Vi träffas i dövmissionens lokaler i Majelden i Linköping. Här ifrån leder maken Lars Engelmark sitt arbete. Det är inte så ofta hon arbetar här. Hon håller sina kurser på and-ra ställen i stan, på skolor och studieförbund bland annat.
Ruth är född i Linköping. Som ung var hon med i Svenska Frälsningsarmén och där träffade hon sin blivande make som så småningom blev pastor. Genom honom kom hon i kontakt med hörselskadade.
-- Jag var ganska negativ till att lära mig teckenspråk först. Så småningom märkte jag vilken fin kontakt jag fick med döva jag lärde känna. Det ena gav det andra och så småningom tecknade jag riktigt bra.
För 20 år sedan blev hon ombedd att hålla en kurs för för-äldrar som hade barn med olika talsvårigheter. Några av barnen hade Downs syndrom, autism och olika former av utvecklingsstörningar.
-- Det kom 28 föräldrar och alla satt som tända ljus. Vi jobbade inte med språket teckenspråk utan vi använde tecknen som stöd för det talade språket. När jag såg vad som hände föräldrarna och deras barn när de använde tecknen beslutade jag mig för att ge järnet. Det var det här som jag skulle lägga all min kraft på.
Ruth berättar om föräldrar som för första gången kommunicerade med sina barn. Hon berättar om barnen som äntligen blev förstådda. Händerna kunde göra det talade språket tydligare och mer begripligt.
-- Det är så man får ont i magen av den lyckan, säger hon och skrattar.
-- Jag är uppvuxen i en tid då utvecklingsstörda skuffades undan. Då fanns det inte många som trodde att tecken skulle kunna vara till någon hjälp. Sedan dess har det hänt mycket.
Ruth undervisar föräldrar, förskolepersonal, lärare och annan skolpersonal. Hon har undervisat habiliteringspersonal, bland annat logopeder. Hon har undervisat på flera ställen än i Östergötland och har haft så många kurser att hon för länge sedan tappat räkningen. Så länge hon har hälsan tänker hon fortsätta.
-- Lycka i livet har nog att göra med känslan av att känna sig behövd, att kunna ställa upp för andra människor, att få lyssna och att få vara någons stöd. Det vill jag fortsätta med.