Mina minnen av Maj Högfelt ligger långt tillbaka i tiden. Redan som ung kom hon till ett litet ålderdomshem i Stjärnorp. Hemmet hette Stjärnhem och där kom hon att stanna som föreståndarinna i mer än 30 år. När detta ålderdomshem lades ner fortsatte hon sitt arbete på Kanalgården i Berg till sin pensionering.
Det var säkert tungt att arbeta på Stjärnhem, med ett tjugotal pensionärer. Det har berättats att det var vanligt att man tog emot pensionärer från andra kommuner för att bättra på ekonomin. Det som särskilt fastnat i minnet från Stjärnhem är midsommarfirandet. Det var en stor fest till glädje för såväl pensionärer som inbjudna gäster. Personalen hade klätt midsommar-stången kvällen innan, så att allt var färdigt till midsommaraftonen. Då blev det folkdansuppvisning av Malforsgillet. Även julfirandet var festligt. På julaftonen fick alla kaffe på sängen och en blomma. Sedan var det jullunch, då även pensionär-ernas anhöriga var inbjudna. Även julgransplundringen var festlig med socialnämndens ledamöter inbjudna.
Maj Högfelt hade varje år en utfärd för pensionärerna. Det kunde vara rätt avlägsna resmål som Mårbacka eller Rottneros. Även sedan Stjärnhem lagts ned och hon fortsatte sitt arbete vid Kanalgården i Berg hade hon många aktiviteter i samma fina stil som tidigare.
Sedan Stjärnhem upphört att vara bostad för pensio-närer blev byggnaden privatbostad. Uthuset vid sidan om den stora huvudbyggnaden har blivit litterärt bekant under senare år genom novellen Fickuret från 1982.
Maj Högfelt blev tidigt ensam då maken avled. Sedan dess har hon ägnat sonen Anders stor omsorg.
Efter alla år i kommunal tjänst är det fint att minnas hur verksamheten kunde vara förr i tiden. Maj Högfelt var till glädje för dem hon arbetade tillsammans med.
MINNESORD