-- Ett underbart land, tycker Marcel Molenberg, som fyller 40 år på fredag (7 januari) och hyllas av sin stora familj i Linköping.
De fyra barnen, Mia, Lisa, Niklas och Helena, och tre barnbarnen, My, Molly och Sanna, kallar honom Max. Men sambo Irene vill gärna säga det högtidligare Marcel. Särskilt på födelsedagen.
-- Firandet ägde rum redan på nyårsafton med goda vänner, släkt och fyrverkerier, berättar jubilaren.
För nio och ett halvt år sedan kom han till Sverige från USA på semester och fann kärleken. Tur till max, tyckte han, och stannade för gott.
Marcel är uppvuxen i Amsterdam och utbildad i metallteknik och elektroteknik. Men han kom tidigt till USA och började köra lastbil från 18 års ålder. Den vanligaste rutten var mellan New York och Los Angeles eller San Francisco.
-- Man tjänade lite mer pengar än i Europa, men mycket av det försvann genom dyra försäkringar.
Efter att ha lärt sig svenska med naturmetoden fick han jobb i samma bransch i sitt nya land. Italien har varit det vanligaste målet för de sju dagar långa turerna.
-- Jag brukar ge mig av på tisdagar och återvända en vecka senare.
I lasten till Italien finns exempelvis truckar och båtmotorer. På hemvägen kan det vara styckegods av många olika slag, från småkakor till stora marmorskivor.
-- En och annan Ferrari har det också blivit, och whisky ibland. Det gäller förstås att ha alla papper i ordning när man kommer till tullen.
Bilarna är ofta maxlastade på återfärden. Importen tycks vara större än exporten.
-- Ja, det är min bedömning efter många långa turer genom Europa.
Max har slukat tusentals mil i sina långtradare. Vi tar fram miniräknaren och försöker göra en uppskattning.
4 000 km i veckan, 40 veckor om året, 20 år. Det betyder cirka 320 000 mil.
-- Några särskilda tillbud?
-- Javisst, jag har upplevt en del tråkigheter men berättar hellre om trevligheter. En minnesbild jag bär på är från Moratrakten, där det satt ett stort djur på vägen. Jag fick stanna och tuta. Då kikade han på mig och lufsade sakta till skogs, den stora björnen.
Med sådana upplevelser förstår man att Max inte överger sitt nya land. I dag snackar holländaren svenska obesvärat, trots att han inte tagit några lektioner.
-- Bamse blev min bästa lärobok. Helena, yngsta dottern, och jag lärde oss tillsammans.
I dag läser Max gärna för barnbarnen, åtta, fem och tre år. Han är deras allra bästa vän. Det blir även hämtning på dagis, skulptering i snön och lek av allehanda slag.
Ett stort intresse för jubilaren är musiken, både att lyssna på och att mixa själv. Max gillar också att teckna och måla och hade egna utställningar under sin första tid i Sverige.
-- Så åker vi gärna norrut och fiskar lax, öring, regnbåge och annan ädelfisk.
Och träffar någon björn ibland. Vem älskar inte ett sådant land?