En arbetskamrat och mycket uppskattad vän, Margareta Beierholm, har lämnat oss. När vi under hösten arbetade tillsammans kring ett angeläget och stimulerande projekt förstod vi inte att tiden tillsammans var ändlig.
Margareta arbetade såväl nationellt som internationellt som sjuksköterska inom intensivvård. Hon kom i början av 80-talet till Vårdhögskolans, sedermera Hälsouniversitetets, sjuksköterskeprogram och specialistutbildning. Utbildningen till specialistsjuksköterska inom intensivvård ägnade hon särskild omsorg. För Margareta var kompetens och vidareutbildning viktig. I samband med att hon studerade vidare kom hon att engagera sig i professionell handledning som en del i sjuksköterskans professionella utveckling på klinik.
I mitten av 90-talet tog universitetet i Kaunas, Litauen, kontakt med sjuksköterskeprogrammet inom Hälsouniversitetet för att få hjälp med utvecklingen av intensivvårdsmodulen i deras nystartade sjuksköterskeutbildning. Margareta antog denna utmaning med entusiasm och redan samma vår åkte hon tillsammans med medarbetare för att titta närmare på förutsättningarna för projektet. Det som i början var bidrag till några enstaka kurser växte ut till ett samarbete kring utveckling av lärarnas kompetens inom pedagogik och vetenskapsteori.
Under en vecka i oktober i år avslutade Margareta sitt engagemang med att organisera en veckas forskarutbildningskurs för lärare och doktorander från Kaunas. Som vanligt var kursen minutiöst planerad med ett program som visade stor hänsyn till såväl varje enskild deltagares behov, som till hela gruppens. Uppskattningen var stor och Margareta erhöll ett erkännande från Kaunas University of Medicine där hennes sammanlagda insatser prisades.
Margareta älskade sitt arbete och lämnade sällan något åt slumpen, annat än medvetet. Hennes samarbetsförmåga och professionella förhållningssätt mot kollegor och övriga bidrog till ett positivt och utvecklande arbetsklimat. I vardagen lärde hon snabbt känna varje student och kunde genom detta genomföra undervisningen med hänsyn till personligheter och behov. Tålmodigt hjälpte hon studenterna att finna och utveckla sin egen potential och när de var frustrerade och trötta mötte hon dem med respekt och stöd.
Margareta var omtänksam, varm, generös och älskade det goda i livet. Hon delade med sig av sina kunskaper och ställde gärna upp för studenter, arbetskamrater, vänner och andra som hon mötte under livets gång. Hon var ett föredöme för oss alla såväl lärare som studenter. Saknaden är stor.