Den väna och snälla Margot Nilsson har sakta glidit in i evighetens rike och lämnat oss gottfridsbergare i stor sorg och saknad. Vi har känt varandra i över 70 år och var nära grannar i övre Gottfridsberg.
Barndomen var en härlig tid med allehanda lekar, revyer och andra upptåg i Lektorshagen på somrarna, julgrans rystningar, kälkbacksåkning och julottebesök klockan fem i Slaka kyrka tillsammans med massor av ungar från stan på 1940-talet.
Margots föräldrar var underbara människor, alla familjer i kvarteret hade en fantastisk gemenskap. När Margot senare träffade sin blivande make Rolf, som också var från samma kvarter, fortsatte gemenskapen. Jag minns härliga sommardagar i kolonistugan vid Valla. Ja, minnena lever kvar och stundom manas de fram ur det förgångnas skuggvärld. Jag och mina kamrater i gamla Gottfridsberg kommer att sakna Margot mycket.
Vi önskar Margot att få vila i frid i en bättre värld. Vi sänder våra varma tankar till hennes barn, barnbarn och syskon.