Min vän Marianne Karlsson är död och jag känner en stor sorg och saknad. Marianne har i många år varit en kär vän som alltid varit glad, omtänksam och positiv. Jag minns henne som mycket gästvänlig. Vi har under årens lopp delat många trevliga stunder i hennes hem och i sommarstugan. Jag önskar Marianne en skön vila efter kampen mot sjukdomen som till sist tog överhand. Jag sörjer en god människa och en riktig vän. Mina tankar går i dag också till maken Inge och sonen Per med familj.
Vi sörjer vår goda vän och kollega Evy Beattie. Hälsouniversitetet har mist en värdefull medarbetare och många nuvarande och tidigare anställda har mist en uppskattad kollega och vän.
Under alla år som vi arbetat tillsammans har Evy delat med sig av sin gedigna kunskap, värme, omtanke och sina livsvärden. Evy hade en stark personlig integritet och vitalitet som hade behövts för oss alla ännu i många år. Hon visade alltid självständighet och frimodighet i kontakten med kollegor, studenter och överordnade. Evy kunde tänka i nya banor och såg oftast möjligheter att komma vidare.
Evy lämnade aldrig sjuksköterskeyrket utan arbetade i många år under somrarna för att bibehålla yrkeskompetens och för att det var det patientnära arbetet som intresserade henne mest. Evys inställning var att man aldrig fick fjärma sig från sitt ursprung som sjuksköterska för att vara trovärdig som lärare. Därigenom var hon en god förebild och hade också studenternas förtroende. Hon var sjuksköterskan, utbildningsutvecklaren, läraren som genomförde - inte bara satt på avstånd och såg andra genomföra. Hon hade ett enormt kunnande såväl teoretiskt som praktiskt inom omvårdnad och alla de närliggande vetenskaper som krävs av en professionell sjuksköterska och lärare. Bevis för sitt stora kunnande fick Evy år 1995 då hon vid universitetets promotionshögtid fick ta emot "Rektors stipendium till särskilt förtjänt lärare". Vad hade sjuksköterske-utbildningen vid Hälsouniversitetet varit utan Evys goda insatser? Genom henne genomsyrades utbildningen av en trovärdighet och ett omvårdnadstänkande som var genuint. Den röda tråden fanns där! Ibland upplevde både Evy och vi övriga under utbildningens gång frustration och bristande förståelse och tålamod från studenternas sida. Men när studenterna kom till slutet av sin utbildning och därigenom kunde se helheten fick de många aha-upplevelser. Evy har också gjort mycket för utbildningens internationella kontaktnät. Bland annat har hon varit i Kenya vid Moi University vid ett par tillfällen. Där fick hon dela med sig av sin stora kunskap både i problembaserat lärande och i omvårdnad. Hon fick fin kontakt med sina afrikanska kollegor och fick möta även en del av deras familjer. Som alltid gjorde barnen ett starkt intryck på Evy och de var lika förtjusta över att träffa henne.
Med de höga ideal som gällde för Evy i yrkeslivet så var det också naturligt att hon privat hade en hög integritet. Omsorgen om familjen var viktig för henne. Vi är glada över att ha lärt känna henne! Vi minns med glädje olika trevliga stunder tillsammans med Evy. Hon tyckte mycket om god mat och dryck - läste gärna kokböcker. Ett annat stort intresse var blommor. Hennes balkong denna sommar har varit som en mindre trädgård och en stor glädje för henne då krafterna inte riktigt räckte till längre för att vistas ute.
När den grymma sjukdomen som Evy drabbades av kom, hjälpte inte hennes kunskap och erfarenhet och livsvilja. Hon fick tidigt insikt i vad hennes begränsade framtid skulle föra med sig. Hennes styrka var oerhörd då hon kämpade med sin sjukdom. Trots sjukdomen orkade hon in i det sista vara med i livet och intressera sig för sin omgivning. Vi kommer länge att minnas henne! I dag går också våra tankar till familjen.