Min allra bästa väninna Marianne har gått bort. Hon var svårt sjuk och sa för tre veckor sedan: "Jag tror att detta går fort." Hon fick rätt i det. Nu behöver hon inte sina båda kryckor och rullatorn, nu går hon på evigt gröna ängar, hör och ser sin koltrast, plockar många blommor.
För mig har Marianne varit som en ängel, så lugn och fin. Vi har haft mycket roligt tillsammans. Vi var ute och reste en del, åt mat på olika restauranger och var många gånger varje sommar i Trädgårdsföreningen. Marianne älskade stora glassar till kaffet.
Jag hörde aldrig att Marianne pratade illa om någon. Hon var glad till sitt sätt och hade många vänner. Jag får inte höra hennes röst mer, men jag har så många roliga och vackra minnen av vår vänskap. Jag ska alltid minnas min lilla kompis. Och till sist önskar jag Marianne en skön sömn och vila.
MINNESORD