Under mina många aktiva är som präst i Linköping har jag haft förmånen att vid min sida ha ett antal plikt-trogna medarbetare i församlingsverksamheten. Två av dem var Olle och Mayvor Bergin, som jag också tidigare hade sammanvigt. Jag har i dagarna kommit att särskilt tänka på dem, sedan jag nu fått veta, att även Mayvor nyligen avlidit och får vila på kyrkogården vid sidan av sin käre make, som rycktes bort för endast några år sedan.
I dag tänker jag med stor tacksamhet på allt vad paret Bergin betydde i det kyrkliga arbetet, med Olle även som organist och sångare. På pastorsexpeditionen bemötte de alltid de många besökande med stor vänlighet både i glädje och sorg. Mer än en gång beundrade jag som ansvarig chef inte minst, nu bortgångna, Mayvor för allt hennes tålamod och befriande lugn i stunder då expeditionsarbetet ofta kunde hopa sig. Jag har också förstått, att hon med samma varma sinnelag var lika älskad som mor av sina barn, som nu sörjer med sina nära och kära både mor och far. I deras sorg deltar också jag av varmaste hjärta.