Hon påminner lite om Pippi Långstrump, Wiveka Strömberg Lindman. En mera vuxen upplaga, men ändå.
Här anas mycket spring i benen, och tankar på att slå sig till ro verkar henne totalt främmande. Full fart framåt är det som gäller.
Så har det förresten varit hela livet.
Många Linköpingbor, små och vuxna, känner säkert Wiveka. Som gympalärare har hon under årens lopp undervisat på de flesta skolorna i stan. Sedan några år tillbaka undervisar hon "bara" i engelska på Tokarpsskolan. Omställningen från gympalärare till ämneslärare var inte det lättaste, säger hon. Men nu känns det bra.
Wiveka är inte den som undvikit förändringar i sitt liv. Snarare har hon sökt dem.
Född och uppväxt i Skåne började hon läsa till lärare på dåvarande folkskollärarseminariet i Kristianstad. Klar med utbildningen insåg hon att det där egentligen inte var nåt för henne. Gymnastiklärare där-emot, det kändes som något annat. Men första jobbet i Vällingby fick henne att tvivla.
Ung, några och tjugo, ville hon att livet skulle ha lite mer att bjuda. En annons där amerikanska flygbolaget Pan Am sökte flygvärdinnor lät spännande. Hon ansökte och blev antagen.
-- Det var roliga och spännande år när jag var stationerad i New York och flög över hela världen, säger hon lite lätt längtansfullt.
Om det är något hon ångrar en aning är det kanske just detta, att inte ha gett flygningen lite mer tid. Men det var den amerikanske presidenten Lyndon Johnsons fel att Wiveka gav upp sin flygvärdinnekarriär. Hon erbjöds nämligen att flyga med honom under hans Asienresor i slutet av 60-talet.
-- Man tackar inte nej till ett sådant erbjudande och det var väldigt spännande och roligt. Nu för tiden är det ju jättevanligt att resa i de här länderna, men då. Jag minns hur märkligt det kändes när vi besökte Vietnam. Det var ju mitt under kriget. Vi var aldrig i närheten av striderna, men jag tänker ibland på alla dessa soldater vi såg. Hur många klarade sig med livet i behåll?
Efter dessa omtumlande resor förlorade det vanliga flygjobbet lite av sin charm. Samtidigt låg Wivekas föräldrar på hemifrån och tyckte att det var dags för dottern att flytta hem och ta tag i sitt liv.
I Linköping fanns ett gymnastiklärarjobb. Visserligen bara vikariat, men det var bra, tyckte Wiveka som inte hade några som helst planer på att slå sig ned i Östergötland utan snabbast möjligt ville till Stockholm.
Men det blev inte så och hon har förblivit den östgötska myllan trogen sedan dess. Nu är det inte längre Stockholm som lockar. Men väl Skåne . . .
Åren som lärare har varit innehållsrika. Mycket har för- ändrats. Men många föränd-ringar har varit till det bättre och det kommer sällan fram i debatten, tycker hon.
Några år som lärare i Holland har också fått henne att se med lite andra ögon på skolan i Sverige.
-- Bland annat såg jag att också goda ekonomiska resurser faktiskt ställde stora krav på barnen och på föräldrarna som var väldigt delaktiga i skolarbetet. Vi hade hela tiden en pågående dialog. En krävande men rolig tid. När allt fungerar så finns det inget bättre jobb än lärarjobbet.
I Linköping är det annars Tokarpsskolan som ligger henne varmt om hjärtat. Idrotten har haft stort utrymme och under många år fungerade skolan nästan som en idrottsskola. Hon är kanske en av de första som insåg att den där Thomas Johansson var en bollbegåvning utöver det vanliga . . .
Men allt har naturligtvis inte gått på räls i Wivekas liv heller. Åren som ensamstående heltidsarbetande mamma var tuffa, minns hon med en liten suck. Så mycket hushålls- och trädgårdsarbete var det inte tid till.
Men sedan tio år tillbaka har hon Hans, och han lär vara en fena i trädgården. Dessutom var det han som ledde in henne i ett svårartat spelberoende. Golf alltså.
Numera är det få saker som tar så mycket tid som just detta. Men det har kostat på.
-- Så arg jag var i början, säger hon med ett skratt. Som gympalärare och tävlingsmänniska trodde jag att det skulle gå lätt, men mina förväntningar gjorde att det blev precis tvärt-om. Ja, usch.
Jag förstår att Hans kan vara glad att han slapp en järnfemma i huvudet. Snart får golfen konkurrens. Ett litet barnbarn, det första, är på väg och Wiveka är fast besluten att redan från början se till att skapa en nära kontakt.
Men just nu, just i dag är det de 60 som ska firas med öppet hus i villan i Tokarp.