Världen krymper och självförtroendet växer när man är utomlands. Orden är Daniel Nilssons som precis innan jul kom hem från en halvårslång vistelse i Holland där han arbetat på Nikes europeiska högkvarter.
-- Det var en väldigt nyttig erfarenhet. Jag har lärt mig massor, berättar Daniel som, då hans arbete ska beskrivas, stöter på vissa språkliga svårigheter.
-- Vad heter "departement" på svenska nu igen? Det pratades bara engelska på Nike, så därför är det svårt att hitta de svenska orden ibland, säger Daniel med ett leende.
Problemen är dock inte större än att han efter någon minut har berättat att han arbetade på ekonomiavdelningen med bland annat fakturafixande och löneadministration. Förra våren avslutade Daniel sina gymnasiestudier som han bedrev på det naturvetenskapliga programmet. Trots att han är naturvetare kände han sig inte obekväm på ekonomiavdelningen.
-- Arbetet var väldigt intressant. Jag lärde mig mycket om ekonomivärden och om allt som måste fungera i ett företag, säger Daniel.
Om Daniel är lite ringrostig när det gäller svenska företagstermer, så är han desto säkrare på de engelska motsvarigheterna.
-- Att inte prata något annat än engelska i ett halvår är otroligt utvecklande för språket, säger han.
Men större språkliga färdigheter är inte de enda skatter som Daniel har samlat på sig. Med sig hem från Holland har han även ett mognare sinne.
-- Jag bodde i en lägenhet tillsammans med en holländsk kille. Det var väldigt lärorikt att tvingas ta hand om alla hushållsbestyr själv, säger han.
Den holländska kulturen tycker Daniel att han fått en god inblick i. Kulturell förståelse handlar, enligt Daniel, om att förstå de små sakerna som tillsammans bildar det vi brukar kalla kultur. En sådan småsak, som kan te sig oviktig men i själva verket är motsatsen, är holländarnas lunchvanor.
-- De äter inte lunch i Holland utan de tar bara ett par mackor mitt på dagen. Detta gjorde mig väldigt hungrig i början, men jag vande mig efter ett tag. När jag kom tillbaka till Sverige kunde jag först inte äta mer än några smörgåsar vid lunchtid. Mamma var nog lite orolig, säger Daniel med ett leende.
Holland är vida känt för en av drogliberalism genomsyrad lagstiftning. Detta är dock ingenting som Daniel märkt.
-- Jag såg inte mycket droger i Holland. Men det beror såklart på var man är. I Amsterdam finns det till exempel droger i mängder, och där var inte jag så mycket, berättar han.
På Nikes europeiska huvudkontor, där Daniel arbetade, finns ungefär 1 800 anställda. Det är beläget i en stad med 80 000 invånare som ligger en halvtimmes bilfärd från huvudstaden Amsterdam. Daniel trivdes väldigt bra.
-- Jag bodde i en jättemysig stad. Alla människorna som jag träffade var väldigt snälla och hjälpsamma, berättar han.
Även tillvaron på arbetsplatsen var till full belåtenhet.
-- Min avdelning var väldigt tajt. Det var svårt att lämna arbetskamraterna, men det var samtidigt skönt att komma hem, säger Daniel.
Sommaren 2003 deltog Daniel i ett internationellt läger i försvarets regi för att lära sig hur det militära fungerar i andra länder. Detta läger ägde rum i Holland. En helg tillbringade Daniel hos en familj där modern arbetade på Nikeanläggningen som Daniel numera känner så väl.
-- Jag skickade mitt CV till henne. Sedan skickade hon det vidare och så rullade det på. När jag hade fått jobbet hjälpte hon mig också att fixa bostad, berättar Daniel.
Kontakter av denna typ är, enligt Daniel, ovärderliga vid globalt arbetssökande. Det gäller alltså att vara aktiv och knyta så mycket kontakter som möjligt vid utlandsvistelser.
Men även den som helt saknar kontakter utrikes finns det hopp.
-- Bara man är glad, positiv och tar livet lätt så funkar det mesta, säger Daniel och ger uttryck för en inställning som tvivelsutan är honom till gagns nu; sedan slutet av januari gör han nämligen lumpen.