Michael Öijer var en öppen och oförställd människa, full av liv. Många kan vittna om hans humor och stora hjärta. Han hade gott om kompisar, stod ofta i centrum som den pratglade och charmige yngling han var.
Han fanns till för att sprida glädje. I de orden söker nu släkt och vänner tröst. De som umgicks med honom fick dela den positiva energi han utstrålade. Det är typiskt att Michael var en av tre elever från 1993 års avgångsklass 6 C i Rosendalsskolan, Skäggetorp, som lade ut uppgifter om sig själva på webben. Mötes-platsen hette Klassträffen, nu kallas den StayFriends, och ville skapa möjlighet till kontakt med gamla och nya vänner.
Michael drogs till Kents musik och sångtexter. Han var naturligtvis med i publiken under bandets jättekonsert på Stockholms stadion härom året. De mörka inslagen i Kents låtar var också en del av Michaels korta liv. Som många ungdomar hade han svårt att anpassa sig till skola och arbetsliv. Han ville så mycket mer. Och det skulle ske snabbt. Han var en av de känsliga själar som drivs att tänja gränser för att nå bortom oro och rastlöshet. Denna jakt på genvägar är inte riskfri.
Trots att Michael i sitt otåliga sökande kunde undra över meningen med livet gav han både jobb och studier en chans. Han arbetade på Farmek och Ericsson i Linköping och på Gardemoens flygplats utanför Oslo. Han gick på Valla folkhögskola för att komplettera gymnasiebetygen och hoppades få jobba med ungdomar i en framtid som sorgligt nog aldrig blev till.
Michael var älskad av sina syskon, föräldrar och sin flickvän. Han saknade inte livets glädjeämnen. Som skicklig innebandymålvakt i KFUM blev han 1997 uttagen till Östgötalaget. Hans sportintresse innefattade även fotboll och hockey, och han ägnade sig åt fysisk träning på gymmet. Hans plötsliga död den 31 mars, 24 år ung, känns så onödig, så overklig och så tragisk. Den överraskade honom själv. Den överrumplade oss alla.
Borta är hans härliga leende. I minnet blixtrar det till.