Hon är ättling till Lassi Pajanen, som 1587 blev den förste invånaren i Pajala.
Lena Micko har en något större och framför allt mer tättbefolkad kommun att styra över, den femte i landet.
Inför sin 50-årsdag i morgon konstaterar KS-ordföranden att en stark man har större framgång på mindre platser. Inte ens anfader Pajala-Lassi skulle rå på Linköping, åtminstone inte ensam.
-- Hos oss fungerar det bättre med delat ansvar. Jag är nog en ganska duglig lagbyggare och stolt över den styrande alliansen. Vi jobbar bra och har kul tillsammans.
Kul?
-- Ja, annars skulle det inte fungera. Det är roligt att verka över gränserna och se resultat av det man beslutar.
Efter fem år som kommunstyrelsens ordförande känner sig Lena varm i kläderna, särskilt när sommaren äntligen bestämt sig för att stanna. Fast egentligen är hon i hetluften mest hela tiden.
-- I min roll får man sällan vara i fred. Men jag har lärt mig att slappna av och ser verkligen fram mot semestern i Bohuslän.
Där har Lena och hennes lika s-märkte man Lars "Laban" Bengtsson sitt eldorado.
-- Jag tycker om det karga och lite vilda och dras gärna till havet.
Men först ska ytterligare ett antal sammanträden avverkas och en 50-årsfest avnjutas. Det blir öppet hus i MAIK:s klubblokal i Malmslätt på lördag eftermiddag.
-- Vår dotter Johanna, 13 år, spelar fotboll i klubben. De matcherna missar jag sällan.
Lena får tidigt skriva in dem i almanackan och ibland pussla med minuterna för att hinna fram till kick off. Några ledaruppdrag i föreningen kan hon ännu inte åta sig, i motsats till maken.
-- Men jag försöker få tid att motionera själv. Man måste hålla sig i form för att orka med jobbet.
Det är ungefär lika viktigt som den intuition, maggropskänsla, som utvecklats med åren. Lena tycker sig vara duktig på att "känna in" vad som är rätt och vem som har det.
-- Någon gång har jag släppt ett ärende för lätt och fått ångra mig efteråt, medger hon.
Linköpingspolitikerns släkt kommer långt norr-ifrån, och Lena är alltså i rakt nedstigande led ättling till Pajala-Lassi. Den svensk-finska familjen bodde i Tornedalen, men när pappa Axel, kavalleristen, drog söderut och slog sig ner "mitt i Sverige" (Umeå), åkte ett k ur namnet och Mikko blev Micko.
-- Jag fick flytta mycket under uppväxtåren (Umeå -- Uppsala -- Strängnäs -- Örebro -- Jakobsberg -- Linköping), på gott och ont, säger Lena. Och det blev ett hårt slag när pappa dog så tidigt. Jag var bara elva år.
Mamma Britt, 76 i dag, har dock alltid funnits till hands. Även när det blåst som mest. Efter (s)tormen på hemmaplan i slutet av 80-talet fick Lena dra sig tillbaka och slicka såren. Men partikongressen 1991 blev vändningen. Det var då hon träffade Laban.
-- Vi gifte oss året efter och fick Johanna, som nu är 13 år
Lena gillar starka män, om de samtidigt är kloka och möjligen även lite karga och vilda (som Bohuslän). Hon har en särskilt bra relation till Göran Johnsson, Metallbasen, Göran Johansson, Göteborgs frontfigur, och även till Göran Persson himself.
-- Mina nationella uppdrag, i bland annat partistyrelsen och samhällsbyggnadsberedningen, ger mig värdefulla perspektiv. Jag lär mig vad som är väsentligt.
Som födelsedagar?
-- Flera personer förbereder 50-årskalaset, så det ska nog bli bra. Jag gillar läget och är inte åldersfixerad.
Hur går det i nästa val?
-- Den borgerliga alliansen är bäst på träning. Men matchen vinner vi.