Hon är naturligtvis mycket känd i stadens anrika militära kretsar. Hon är född i Linköping med officerspåbrå på både fädernet och mödernet. Hon gick i flickskola i Lund och kom åter till Linköping för att bli krigssjuksköterska. Den utbildningen började på dåvarande "Garnis", det vill säga Garnisonssjukhuset.
-- Sköterskeutbildningen ledde till en av mina starkaste upplevelser, säger hon en solig dag i sin Hjulsbrovilla med utsikt över Stångån. Jag kommenderades till Helsingborg och var med om att ta emot Bernadottes vita bussar med flyktingar.
Åter i Linköping valde hon att ta ett nytt jobb och denna gång på personalavdelningen på I 4. Därmed började hon en yrkesbana som med några avbrott hade militära knytningar fram till pensioneringen.
Till de ungdomliga utflykterna hörde ett par år som fabrikssyster och personalkonsulent på Wahlbecks fabriker, samt tre år som bibliotekarie på Saab, och en praktikperiod för att bli polissyster.
Polissysterutbildningen avbröt hon. Hon trivdes inte med jobbet. Hon sökte tillbaka till I 4 och hade sedan en lång rad sekreterartjänster på både I 4 och Fostaben. Men hon har också varit chef för proviantredovisningen på både T 1 och A 1.
När Christina Lennman börjar berätta om fritiden, så skiljer den sig inte så mycket från den militära karriären. Där finns som en självklarhet bland annat ordförandeskap i Linköpings civilförsvarsförening, och i Stiftelsen Svenska Flaggan, samt ett mångårigt engagemang inom Bilkåren, varav tio år i chefsbefattning.
Bilkårsintressena förde henne ut i världen. Hon fick till att börja med ett chaufförsjobb på ett IM-läger i Linz i Österrike (IM=Individuell människohjälp). Jobbet förlängdes när hon hastigt fick hoppa in som chef för lägret.
Så småningom fick hon Livgrenadjärpriset, enligt henne själv "det bästa man kan få".
Christina Lennmans ansikte lyser av glädje, när hon säger:
-- Du förstår, jag trivs som pensionär. Jag har nu successivt trappat ner och har inte så många engagemang kvar. Att jag aldrig fick vara med om att bilda familj, det saknar jag inte. Jag har vänner både här hemma och utomlands. Jag engagerar mig till exempel mycket i sex fadderbarn. Jag har fyra i Sverige och två i Tyskland.
När hon kommer fram till födelsedagsfirandet, så följer det också hennes livs röda tråd. Det äger rum på Grenadjärgården i Linköping, nära Garnisonsmuseet.