Ingrid Ström har fått flytta till sitt himmelska hem.
Ingrid föddes i ett klassrum i Lindbladsskolan i Skänninge den 26 mars 1921. Pappa Otto var vaktmästare på skolan, vilket förklarar denna ovanliga förlossningssal.
Det blev 13 år i skolan - fast bara sex i skolbänken. I livets skola fick hon fullborda 82 år. År som rymde många glädjeämnen och många prövningar - glädjen över kärleken till en man, ett äktenskap som passerade guldbröllopsdagen och en familj med tre barn. Prövningar när hon drabbades av polio strax efter första barnets födelse och när det andra barnet måste ligga i gipsvagga och bäras upp för trappan till lägenheten i mer än två år.
Familjen och det lilla hemmabageriet i källaren på Nummestigen och Betaniaförsamlingen blev hennes livsgärning.
Jag har inte svårt att se storheten hos den generationens kvinnor som var med och byggde ett samhälle med sin insats i hemmet och i föreningslivet - inte som ett offer utan som en livsuppgift.
Den öppna dörren i hemmet både för släkt och vänner till kalas med världens godaste kakor, och för gäster och främlingar som behövde en sängplats för natten.
Det stora engagemanget i församlingen som organist och sångare och att på äldre dar få vara med och starta lilldagis och bokcafé.
Och alla läger där hon stått i bageriet och levererat bröd till hungriga ungar.
Ingrid var en öppen människa med omtanke om alla. Hon hittade alltid skäl att bjuda människor, skicka kort eller ringa. Vilket minne hon hade, ingen blev bortglömd!
Stora ögonblick i livet har varit när maken Harald efter pensioneringen tvättade av sina bilmekarhänder och kom ner till "bageriet" och blev hennes kompanjon, att ta beslutet att lämna hemstaden efter 75 år och flytta för att komma nära barn och barnbarn, och att få ta ansvaret att vårda sin make den sista tiden. I sorgen efter maken fanns också en stolthet att ha klarat uppgiften och en livsgnista och en beslutsamhet att leva vidare.
När tiden för hennes eget uppbrott nu kom två år senare gick det fort, men med ett öppet sinne går hon över gränsen och in i sitt himmelska hem.
Och vid sängkanten sitter dottern Ewa och får göra sin sista tjänst för mamma.
Guds hjälp och välsignelse över de tre barnen Birgitta, Ewa och Lasse och deras nära.