Beskedet om Märtha Anestedts dödsfall kom som en chock, även om det var väntat. Hon var vår vän under minst 20 år och vi kunde följa sjukdomsutvecklingen på nära håll. Hon var flitig deltagare i pensionärsgymnastiken i Stolplyckan. Trots att hon under senare år tvingades förflytta sig med hjälp av sin rullator, tog hon sig till gymnastiksalen och utförde de rörelser, som hennes hälsotillstånd vid varje tillfälle medgav. Hon var en speciell människa, glad, fryntlig, godhjärtad och vänfast. Under alla år hörde ingen henne uttala någonting ofördelaktigt om andra människor och hade alltid en rolig historia att berätta. Hon ville sköta sig själv och var synnerligen ovillig att ta emot hjälp i någon form. Hon -- liksom jag själv -- hade många tjänsteår hos landstinget i Östergötland och berättade för varandra minnen från svunna tider, då vi träffades. Under senare tid kunde hon inte deltaga i verksamhet utanför hemmet och saknaden efter henne och hennes humoristiska uttalanden är stor bland kamraterna i gymnastikgruppen.
Minnesord -Märtha Anestedt
Så jobbar vi med nyheter