Är så sorgsen, ännu en kär vän har lämnat oss. Jag lärde känna May som en mycket positiv och glad person, hennes skratt var varma och hjärtliga. Trots att May led av en svår sjukdom höll hon humöret uppe. Hon engagerade sig och bekymrade sig om andra. Hon kunde dela med sig av glädje och skratt. Smärta och undran över framtiden bar May inom sig. Vid våra samtal kom detta fram ibland.
Trots allvaret kunde May skrattande säga: Jag är nog lite tokig. Det var May: tokigt galen, full av glädje och självironi.
Hon gladdes åt sina barn och lantstället där hon fick umgås med sina nära och kära.
Jag saknar våra förtroliga samtal. Jag saknar henne av hela mitt hjärta. Den saknaden delar jag med de boende på Aspen i Linköping. Vi önskar att hon funnit ro och vila.
Vänner och grannar på Aspen genom