Sonja Johansson
Även om vi förstod att Sonja hade det svårt så kändes det både sorgligt och tomt när budet kom att hon inte längre finns ibland oss.
Sonja som var vår arbetskamrat så många år på Sya plantskola, och det är den tiden vi nu ser tillbaka på.
Sonja var en av oss bland den strävsamma och kämpande skaran av kvinnor som slet i det hårda arbetet på plantskolan. Vi minns henne också som en glad tjej som inte gnällde i första taget. Vi minns också de stunder då våra barn kom på tal. Vi hade alla barn i ungefär samma ålder och hon var stolt när hon pratade om dottern Eva och sonen Lars.
Vi minns också Sonjas fina dikter som hon läste upp för oss vid högtidliga tillfällen. Dikter som gav eftertanke. Bland oss var nog Sonja den som mest kom ihåg sina vänners födelse- eller bemärkelsedagar och många gånger kom en eller flera virkade dukar i ett kuvert.
Efter maken Folkes bortgång fann Sonja tröst i kyrkan och hon aktiverade sig också senare i pilgrimsvandringarna. Många minns också hennes engagemang i väntjänsten i Mantorp. Vi saknar Sonja och har bara fina minnen av henne, som en av oss.
Våra tankar går nu till Sonjas barn, Eva och Lars, som hon var så stolt över.