Gunilla Noreen
Gunilla Noreen var bibliotekarie på Berzeliusskolan under min tid som lärare där, och hon var en central person både för elever och personal. Gunilla hade fått bygga upp ett välförsett och väl fungerande bibliotek i ljushallen på den tiden, när rektor kunde skaffa fram pengar till kulturen och hon var väl skickad att vara dess chef. Hon var en gudabenådad uppläsare och berättare, som fängslade elevernas intresse och lockade dem att låna och läsa. Dessutom kunde hon samtala med besökarna och vara en medmänniska att vända sig till, när någon behövde hjälp med en uppgift eller när livet var tungt i största allmänhet. Gunilla var generös, positiv och hjälpsam och alla kände sig välkomna hos henne.
Det kändes som en förmån att vara Gunillas vän. Det var roligt att diskutera böcker och samhällsfrågor med henne och hon var en given medelpunkt, när vi träffades privat. Hon berättade om sin barndom i Småland och sina besök på de stora gårdarna i Kalmartrakten på barndomens Nybrodialekt, som hon kunde ta fram, när det passade. Hon hade också roliga historier från Uppsalatiden, när hon och Sven var aktiva i 40-talets studentliv. Vänner och kollegor från Berzeliusskolan bevarar Gunilla i våra sinnen och sörjer henne djupt i våra hjärtan.