På Ulvåsavägens stödboende är vi ledsna och känner saknad. Åke är inte kvar hos oss och det känns så tomt. Vi som arbetade och bodde nära honom har mist en fin vän. Åke var godhjärtad och snäll. Han hade nära till skratt och spred med sitt sätt mycket glädje omkring sig. Åke trivdes i sitt hem och tyckte om vardagens lunk. Han arbetade på postgruppen på Blandaren. På fritiden var Åke gärna ute på egna cykelturer eller promenerade med vänner och personal. De små guldkanterna i livet visste han att uppskatta, och de var många. Viktiga var söndagsutflykterna med Arne, kafferepen med vännerna och tippningsträffarna med Bosse och Mats. Åke bjöd ofta någon av oss med på en rundvandring i Gamla Linköping. Han berättade kunnigt om husen och dess historia. Han avslutade helst promenaden med att i solen avnjuta en glass på bänken vid den vackra örtagården. Vår tröst i sorgen är alla goda minnen vi har av Åke. Vi vet att många delar vår sorg. Våra tankar går nu till Åkes bror, och systrar och övriga anhöriga. Vi sänder vårt varmaste deltagande till dem i deras sorg.
Åke Larsson