Rune Scharff
Tidersrum är känt för sin kyrka. Och de som känner Tidersrum vet att sockengemenskapen där omkring den gamla kyrkan också är enastående. Den bärs upp av alla som tar ansvar för kyrkan och dess traditioner.
Rune Scharff var till sin död kyrkvärd och hade under hela sitt vuxna liv förtroendeuppdrag i församlingen, bland annat som ordförande i kyrkostämman och ledamot av kyrkorådet.
Hans kunnande i ekonomi och skogsskötsel var till stor nytta. Hans rättrådighet och förstånd var vägledande. Hans anseende som nämndeman och överförmyndare stärkte församlingens självständighet och flera stora donationer till kyrkan kom till genom hans förmedling.
Rune Scharff var också ofta den som tog kontakt med och engagerade musiker och författare, så att Tidersrums kyrka kom att bli platsen för stora andliga upplevelser.
Jag vet att Tidersrums församling gärna sett att Rune Scharff blivit tilldelad en stor kunglig förtjänstmedalj. Den lär han få ta emot i himlen.
Åke Hydén
Tungt och smärtsamt nådde oss budskapet om Åkes bortgång. Alla vet vi vilket tomrum en bortgången vän och anförvant lämnar efter sig. Alla vet vi vad hans närmaste känner i en stund som denna.
Vi som var arbetskamrater hade förmånen att få arbeta tillsammans med en förstående, framsynt och klok person som med sitt raka sätt, stora kunnande och sin lojalitet fyllde oss alla i hans närhet med arbetsglädje.
Även nu, när vi i många år levat som pensionärer, har vår vänskap bestått. Åke var en glad och vänfast person, vilket gjorde att vi alltid med glädje och förväntan såg fram mot nästa vänskapsträff. Trots den ohälsa som på senare år drabbade vännen Åke, visade han både optimism och livsglädje, varför han nu står som en god förebild för oss, hans goda vänner.
Våra tankar går till Margareta som förlorat sin livskamrat och till barnen och övrig släkt. Vi hoppas att framtiden inte skall bli så mörk som den kanske syns just nu. Vi är många som saknar Åke.
Gunnar Engvall
En mycket trogen vän och kamrat har lämnat oss. En pionjär och trotjänare inom vår reumatikerförening. Gunnar var den mest jordnära och äkta person man kan tänka sig. Han älskade att ströva omkring i skog och mark. Att plocka bär och svamp. Han tyckte om människor och var omtyckt tillbaka. Han ställde upp och hjälpte till när så behövdes.
I många år var Gunnar ordförande i föreningen. Var det tung stämning så var det Gunnar som lättade upp denna med sina historier. Han hade alltid något lättsamt till hands.
Nu har Gunnars röst tystnat. Hans svåra sjukdom tog överhand. Vi kommer att sakna Gunnar, men aldrig glömma honom. Våra tankar går till Marianne och den övriga familjen. De har en svår tid framför sig.