Bo-Göran "Bosse" Holm
Med bestörtning och stor känsla av saknad över en god vän och föreningsmedlem måste inse att vår Bosse inte är med oss längre. Bosse kom med i föreningen 1976 och redan 1982 började han tillsammans med hustru Berit ett energiskt och framgångsrikt styrelsearbete som varade, så när som på tre år, ändå till 2002, d v s 17 år.
Vi har mycket att tacka och minnas Bosse för. Hans egna initiativ, hängivna engagemang och viljan att alltid ställa upp har verkligen bidragit till utvecklingen av det Kallsö vi har i dag, vårt eget paradis. Bosse har aldrig smitit undan vare sig ansvar, obehagligheter eller trist, hårt arbete och tomrummet känns enormt stort. Vi är tacksamma över att ha fått ha Bosse som kamrat och vän under så många år och kan inte fatta att det tog slut redan vid 65 års ålder. Nu går slutligen våra tankar i första hand till Berit och hennes familj och vi tackar för allt Bosse har givit oss.
Elis Johansson
Ytterligare en av Linköpings stora artister - som dansör oöverträffad - har gått över floden utan återvändo.
Elis började arbeta tidigt. Hans mamma jobbade i Cirkus på Platensgatan och där fick Elis och kamraten Erik Englund bära vatten till djurstallarna och de vilda djuren. På så vis tjänade Elis några kronor vilka så småningom räckte till entré vid de danstillställningar som tog vid när Cirkus småningom blev nöjes- och idrottslokal.
Elis hade sina första framgångar inom dansen i Trädgårdsföreningens restaurang 1930. Han vann Linköpingsmästerskapen i charleston även 1931 och -32, vid första tillfället endast 16 år gammal. År 1932 var han även med och dansade på Gottes och Derbys revyer. Det stora genombrottet kom 1936 då han och en flicka från Valdemarsvik vann en stor danstävling i Norrköping med deltagare från hela Europa. Tillsammans med Tanneforsflickan Ulla Bäck vann han distriktsmästerskapet 1937 och året därefter blev han inofficiellt nordisk mästare vid en tävling i Vimmerby. Han och Mary Hoff, som sen blev hans hustru, bild-ade ett oslagbart danspar som vann allt de ställde upp i.
Många bedömare ansåg paret höra till de bästa i landet. Vi - alla kamrater och trogna vänner - minns Elis som den glade, sorgfrie och fantastiska artisten.
Våra varma tankar går till hans hustru, dotter och närmaste anhöriga
Astor Printz
En av Linköpings största idrottsmän, bandyeleganten Astor Printz, har lämnat jordelivet i en ålder av nära nittio år och lämnar ett sort tomrum efter sig. Astor föddes i Linköping 1914, i närheten av Stångebro. Hans idrottstalanger upptäcktes tidigt av Derbys ledare och i skolan var han och brodern Alfons dominerande i bordtennis, fotboll och bandy (som skulle bli hans huvudidrott). Efter skolan började han arbeta på Linköpings stads mätkontor under ledning av legendariske basen Henrik Andersson från Gottfridsberg. Med kompisar som sportklubbens bandyspelare Åke Anderini, ökades bandyintresset på genom framgångar med Derbys bandy, -- allsvenskan flera omgångar, landslagsuppdrag 1951, DM-segrar och flera mästerskap också i bordtennis och fotboll.
Hans stora idol på bandybanan var hårdskjutande bandycentern Einar Ask (Sandvikens AIK).
Hustrun Ella, född Kvist, hörde till 1930- och -40-talens firade revyprimadonnor i Östergötland och Astor lade även ner ett stort arbete inom Derbys revyklubb samt Idrottsmässan.
Under beredskapsåren och permissioner vid matcher med långa resor fram och tillbaka under kalla och vidriga förhållanden, hörde vi beredskapskompisar aldrig någon klagan från Astor. Han var den borne gentlemannen som med sin kondition hjälpte trötta soldater.
Kamraterna lyser frid över hans minne och sänder sina tankar till dottern Anita med familj och närmaste anhöriga.