Birgitta Stålhandske
Birgitta har förolyckats i en trafikolycka på väg till nära vänner. Birgitta var väntad av en väninna och hennes familj, men var även, som jag nu efter olyckan fått bekräftat, på väg till min familj i Järnsida. Birgitta skulle överraska oss med sitt besök. Hon har hela sommaren frågat hur hennes älsklingshund Leo har det i värmen.
Birgitta har i mer än 20 år varit en av mina nära medarbetare. Birgitta var inte bara en medarbetare, hon var också en god och snäll kamrat som alltid ville allas bästa. Birgitta drabbades i början av 80-talet av en ny yrkessjuka, nämligen elallergi. Tillsammans har vi arbetat enormt mycket för att lösa problemen, inte bara för Birgitta, utan även för alla andra som drabbats. Att hjälpa andra som drabbats var minst lika viktigt för Birgitta som att hon själv skulle bli bra. Birgitta var outtröttlig i sitt strävande att få respekt och förståelse för detta stora problem att vara elkänslig.
Efter mycket ifrågasättande, tårar, vedermödor och svåra provperioder lyckades vi gemensamt att förbättra situationen för Birgitta och andra drabbade.
De senaste åren har Birgitta varit en mer positiv person, mycket beroende på att hon inte längre var så elkänslig och att golfintresset fick möjlighet att odlas. Birgitta fick förtroendet att vara med och bygga upp den nya verksamheten som golfklubben i Boxholm bedriver.
Birgitta älskade djur och människor. Två fyrbenta djur som katten Molly och hunden Leo var hennes älsklingsdjur.
Molly har liksom Birgitta kommit till en ny plats. Leo fick Birgitta inte träffa såsom hon önskat och planerat.
Birgitta var en av kamraterna på elverket i Boxholm som ville ha kvar sammanhållningen i den fina laganda som präglade vårt företag.
Birgitta ställde alltid upp för företaget och våra kunder i många svåra och krävande situationer som uppstod i samband med bland annat strömavbrott och svårtolkade elräkningar.
Våra sammankomster i kamratkretsen var för oss alla viktiga och Birgitta tillförde väldigt mycket positivt som vi alla värdesatte.
Uttrycket att det är mening med allt som sker är svårt att acceptera i en situation som denna. Varför skulle denna olycka drabba Birgitta när hon nu var så glad och positiv?
Jag vill som Birgittas tidigare chef och från oss alla kamrater och vänner tacka Birgitta för en fin samvaro under alla dessa år och önskar att hon får det bra i sin övertygelse.