Karl Lennart Karlsson
Karl Lennart Karlsson, Ödeshög, hade märket "SOS 112" på sin bil och det är en mycket betecknande markering för hur han var. Utan att synas märktes hans engagemang i många sammanhang i Ödeshög. Karl Lennart fanns med för att hjälpa till när det behövdes i SPF Lysings pensionärsförening, i Röda korset, i väntjänsten, i kyrkan och i många andra sammanhang. Han var en hjälpare. Att han inte längre finns med bland oss kommer att märkas på ett sätt som gör hans gärningar och frivilliginsatser i livet mer synliga än någonsin. Han saknas oss.
SPF Lysings pensionärsförening
*
Karl Lennart Karlsson, Krok-ek, har lämnat oss. En ärlig och omtänksam kamrat gick hastigt bort. Karl, som han kallades bland oss, har bott i Krokek i hela livet. Han brydde sig verkligen om sina vänner och var omtänksam. Han var engagerad i Röda korset och i kyrkans arbete, där han alltid var ståtligt klädd i frack när han ingick i bärarlag vid begravningar. Han var även verksam inom väntjänsten.
Karl hade en makalös förmåga att hålla allt i minnet, han kunde namn och ålder på folk i sin omgivning och han visade dem alltid sin vänlighet. Vi saknar verkligen vår Karl, hans plats vid lunchbordet blev så hastigt tom.
Inger Hederberg
Det gjorde mycket ont när jag fick meddelande från Tromsö att Inger var död. En månad tidigare skickade hon ett kort och tackade för det fina möte vi haft i somras i Tromsö.
Inger och jag arbetade tillsammans i Linköping och Tromsö. Vi var eniga om att det är av vikt att sjukgymnaster och arbetsterapeuter arbetar tillsammans. Vi genomförde kurser där studenterna från våra respektive utbildningar löste problem tillsammans för att därmed grunda ett bra samarbete i kommande arbetsliv. Vi var också helt överens om att problembaserat lärande (PBL) var den pedagogiska metod som vi ville arbeta med. Vi hade flera kurser i denna pedagogik bland annat för lärare i Norge. Vi hade alltid roligt och flera år efteråt pratade vi om kurserna
En av dessa var förlagd till Tromsö. Vi blev tillfrågade om vi ville komma dit och arbeta. Ett år senare var vi båda anställda på Helsefaghögskolan i Tromsö. Inger som skolledare för arbetsterapeututbildningen och jag för sjukgymnastutbildningen. Eftersom vi båda heter Inger och var från Sverige blev det stundtals lite missförstånd både på gott och ont.
I Tromsö var vår uppgift bland annat att hjälpa till vid införandet av PBL på Helsefaghögskolan. Vårt planerande kring detta skedde lika mycket i hemmiljö och på restauranger som på utbildningen.
Inger ställde alltid upp. När jag flyttade från Linköping så hjälpte Inger till med flyttstädningen. Jag och hunden Lina var alltid välkomna att bo i hennes lilla hus när jag besökte Linköping och när jag slutade mitt arbete i Tromsö fick jag till och med nycklarna för att bo där när jag så önskade.
Behövdes hjälp och råd av något slag fanns Inger till hands och gjorde så gott hon kunde. Inger var bra på färg och form. Hon visste vilka färger som passade henne och hon valde noga sina smycken. Om det var dags för nya kläder var Inger den bästa att ha med sig som smakråd.
Vid mitt besök i Tromsö i somras gick vi vår affärsrunda och som alltid var det kläder och smycken som intresserade oss mest. Vi gick till hamnen för Inger ville visa hur vännen Jarl - Hugos båt såg ut. Ett varmt leende fanns i hennes ansikte.
Inger och jag har haft mycket skratt både kring arbete och fritid men också en hel del allvar. Så som livet är. Jag vill tacka Inger för allt.