Elis Wallberg
Ännu en känd Linköpingsbo har i dagarna lämnat sin stora vänkrets. Själv lärde jag känna Elis Wallberg för länge sedan, medan jag ännu var i aktiv prästtjänst. Genom sitt dagliga yrkesarbete hade han ofta något ärende till min pastorsexpedition, där vi fick tillfälle att pratas vid en längre eller kortare stund, allteftersom tiden medgav.
Redan vid mitt första sammanträffande med Elis Wallberg kunder jag konstatera, att han hade ett stort kyrkligt intresse i en varm ekumenisk tro. Därför fann han utan svårighet en bro, som ledde mellan pingströrelsen och Svenska kyrkan. På så sätt stärktes vår vänskap genom åren. Nu på ålderns höst har vi ofta träffats i domkyrkokåren, där Elis höll en av medlemmarna uppskattad bibelmeditation för inte alls länge sedan. Även privat beredde han och hans fru Ruth mig mycken glädje genom sin vänlighet, särskilt sedan min egen hustru lämnat mig i stor saknad.
Därför går mina tankar i dag till Elis familj och släkten i övrigt med innerlig bön om tröst i den stora sorgen och saknaden, samtidigt som jag tackar kyrkans Herre för allt vad han har förmedlat av varmt kristet broderskap genom sin nu bortgångne tjänare.