Kerstin Hessle
Det tar tag i mig när kära vänner går bort. Det gör ont när döden och sorgen infinner sig. Någonting brister inom de närmaste sörjande, liksom när knoppar brister i den fina vårsommartiden. Det är svårt för oss i diakonin att inte få se vår Kerstin mera i vår kära krets. Vi böjer oss tyst inför döden. O, vad är liv, och vad är död, som går hand i hand -- men ändå skilda vägar.
Kerstin har sagt adjö till den vackraste tiden, det har varit en tid på resans slut där ljuset är, som Kerstin sökte, för att möta den gud som är, det högsta goda, det sublima. Vägen till Guds kristallklara källa.
Sorgen får vika för glädjen, att vi fått höra till Kerstins stora vänkrets.
Det har blivit en stor förlust för oss i diakonin, då Kerstin har lämnat oss. Kerstin var den som styrde och ställde och ville allas väl. I många år hade Kerstin hand om lotterierna med stor omtanke och noggrannhet. Våra tankar går till dottern Christina och syskonen med familjer.
Vi önskar Kerstin evigt få vila, det är vår bön.
Kerstin, en vän vi saknar mycket.
Anna-Lisa Bertilsson
En kär vän och kamrat har lämnat oss i Frisksportklubben.
Anna-Lisa var med och byggde upp klubbens fritidsparadis på Unön, där hon också skrev protokoll på styrelse- och månadsmöten och bidrog med lekar och upptåg av skilda slag. Senast föregående år var hon med och förberedde festligheterna vid klubbens 65-årsjubileum.
Vi sörjer med Runar, som har förlorat en kär maka.
Inga-Lisa Löfqvist
För en tid sedan mötte jag min vän Inga-Lisa, lika glad och vänlig som hon alltid har varit. Vi kom då att tala om hennes far prosten Harald Hallén och hennes uppväxt i Arvika prästgård, där hon hade samlat många kära, oförglömliga minnen. Det efterlämnade ett rikt andligt arv, som hon sedan förstod att omsorgsfullt förvalta.
Inga-Lisa Löfqvist glömde inte sina fäders kyrka utan engagerade sig alltmer med sin stora begåvning i dess vittförgrenade diakonala och sociala verksamhet. Hon kände varmt för allt arbete i sin egen hemförsamling Johannelund, men fick även tid att ägna sig åt olika förtroendeuppdrag långt därutanför. Genom sitt engagemang i Linköpings stadsmission kom hon i nära kontakt med människor, som var i stort behov av hennes kloka råd och uppmuntran. På samma spontant personliga sätt engagerade hon sig i kyrkans yttre mission och dess angelägna uppgifter i de underutvecklade länderna.
Själv tänker jag i dag som förutvarande kontraktsprost i Linköpings domprosteri på de många värdefulla insatser, som Inga-Lisa Löfqvist också där hade tillfälle att göra. I vilken församling vi än besökte hade hon alltid något gott råd att ge. Därför är vi nu många i domprosteriet, som deltar med hennes make och familjen i sorgen och saknaden å det varmaste.
Josef Nelsén
En bra medarbetare, ombud och en god vän i över 15 år, under min tid som regionchef i gamla ärevördiga Brandförsäk-ringsverket, har lämnat det jordiska livet för en bättre värld. Jag och mina övriga medarbetare minns Josef som en sällsynt arbetssam, pålitlig och ärlig människa med mycket hög moral. Han lämnar många guldkorn efter sig. Josef har nu anmält sig för sin högsta chef däruppe ovan molnen, den Frälsare som han alltid har trott på och tjänat under alla år.
Vi alla som under många år, har arbetat tillsammans med Josef önskar honom en god vila efter ett mycket gott och långt dagsverke.
En glad och vänlig tjej!
Hon stannade alltid och hade några vänliga ord när vi möttes. Hon visade alltid omsorg om de sina, föräldrar, barn och barnbarn. Hon fanns när hon behövdes och jag tror att hon gjorde sig omtyckt på sina arbetsplatser. Hon fick lämna oss alldeles för tidigt.
Vi på "hennes gård" deltar i sorgen och kommer att sakna henne. Någon har sagt att man skall leva så att man blir saknad. Det gjorde Bitte!