Liselotte Sandberg
När man går i skolan tillsammans i nio år kommer man var-andra ganska nära. Man delar såväl sorger och bekymmer som glädje och framför allt drömmar.
I högstadiet var Lotta och jag tillsammans. Högstadietiden är ju den tid i livet där man kliver in i vuxenvärlden med stora steg. Vi hade jättekul ihop. Liselotte var alltid glad, hjälpsam, ordningsam och en stöttepelare. En jättebra kompis.
Sen kommer då det stora klivet ut i livet. Man flyttar, gifter sig, får familj och kontakten avtar. Så blev det även för oss. Men jag ska alltid bära med mig minnet av vår skoltid och av Lotta i mitt hjärta.
Jag vet att Liselottes drömmar innehöll familj, barn och barnbarn. Då undrar jag varför hon måste ryckas bort mitt i livet utan att få vara med hela vägen. Jag kommer att sakna våra möten och hennes små kort. Men jag kommer alltid att minnas Liselotte och vår tid tillsammans med glädje och jag sänder mina varmaste tankar till hennes nära och kära i denna svåra stund.