Sonja Ossman
Vår vän Sonja Ossman har för alltid lämnat oss. Den första tanken var att det kan inte vara sant. Inte vår varma, goda och levnadsglada Sonja. Inte hon som alltid var närvarande och hjälpte till. Som var full av idéer och som nyss med ett gott humör tog sig an våra medlemmar inom Hörselskadades lokalförening.
Sonja lämnar ett stort tomrum efter sig. Inte minst i rollen som aktiv styrelseledamot och reseledare i föreningen. Vi kommer att sakna hennes omtänksamhet och hennes vilja att alltid ställa upp, vare sig det gällde möten, lotterier, resor, fester eller att bara finnas till för någon. Vi tackar Sonja för den härliga kamrat hon varit, och för de fina åren vi fick med henne. Våra tankar går till hennes nära och kära, till Aron och de tre barnen samt deras familjer.
Maritta Ploen
Min vän Maritta är död. Vår vänskap började för över trettio år sedan i kyrkokören och fortsatte då jag blev dagmamma till Andrea. Vi har varit goda grannar och jag ser spår av Marittas verksamma händer överallt i vårt hem. På senare år har hon varit en solstråle för mig och Arne och saknaden blir stor.
Jag tänker mig Maritta som en guldtråd, tvinnad och stark, som blir svagare och svagare och som nu brustit. Tack Maritta för all vänskap, allt stöd och all glädje. Frid över hennes ljusa minne.
Anna Pettersson
Arthur Blid
När jag var nyinflyttad Kisabo och tillsatt befattningshavare i min bransch, hade Arthur Blid det ordförandeskap i brandstyrelsen som jag var underställd i yrkesutövningen. Jag fick snart lära känna Arthur under många gemensamma träffar bland annat vid hans ombyggnation av Högtomta och skötsel av Sjöbo vid sjön Drögen.
Under de nära 41 år vi mötts och lärt känna varandra blev vi grannar på Grönedegatan. Där fick jag komma närmare Arthur och lärde känna en varm, glad och humoristisk medmänniska.
I den lilla snickarverkstad som jag hade ovanför Sparbanken träffades vi många gånger, varav ett minnesvärt tillfälle var den gång snickarkunniga farbror Brage skulle iordningställa min av åren illa medfarna gunghäst, som jag fått av mina föräld-rar under deras Norgeresa 1935. När Arthur fick se den skyndade han hastigt utan att säga något hem till bankhuset. Efter en stund återkom han med en gunghäst i famnen och visade stolt upp den för oss - en praktfull skapelse i god arabklass, som fick min pålle att framstå som någonting i fjordklass. Jag blev ju naturligtvis avundsjuk, men tröstades av att Arthurs häst hade förstörda gungmedar, vilka han ville ha kopierade av dem som min häst hade. Så blev det naturligtvis.
Det är sådana händelser som gör människor levande och minnesvärda - vi talade många gånger om hästarna efter denna händelse.
Nu när Arthur efter ett långt liv har lämnat oss smärtar det mig att hans livskamrat Greta måste uppleva en svår saknad, som dock kan lindras av deras barn samt vetskapen att Arthur inte levat förgäves med så många efterlämnade goda och glada minnen.
Eva Nöjd Karlsson
En av våra lottförsäljare i Röda korset har slutat sitt jordeliv i en ålder av 83 år. Eva var en välkänd Ödeshögsbo. Hennes mor Hildur Nöjd hade affär i Backasand, under många år där, även Eva var behjälplig. Eva gifte sig senare med Erik Karlsson som drev rörfirma i Ödeshög. Eva tjänstgjorde på arbetsförmedlingen under en längre tid. Det är säkert många Ödeshögsbor som träffat henne där. Efter makens bortgång och efter pensioneringen blev det ideellt arbete för Eva. Inte bara med villan och trädgården, utan också i olika föreningar som Röda korset, väntjänsten, hembygdsföreningen, SPF Lysings pensionärsförening. Eva ställde gärna upp och hjälpte till där hon kunde. Det blir ett tomrum efter Eva när vi ska sälja lotter för Röda korset det här året. Som lottansvarig vill jag tacka Eva för all hjälp vi fått med lottförsäljning under alla åren. Må hon vila i frid efter väl utfört arbete.