Rune Wernersson
Rune har i sin krafts dagar lämnat oss alldeles för tidigt, endast 59 år.
Yngst i en barnaskara med fyra pojkar och som sedermera utökades med en fosterflicka, växte Rune upp på Toragården i Norraby, hos föräldrarna Elsa och Verner Pettersson. Såsom charmig, yngste pojk i syskonskaran blev han, som så många andra i samma situation, extra omhuldad.
I Verners dagbok finns antecknat för den 3 september 1943 hur vädret var, att en ko kalvade i lagårn och att Elsa födde en son på lasarettet i Växjö.
Skridskoåkning på köksgolvet och cykelbana genom huset var några av de upptåg som barnen på Toragården hittade på. I en varm och fostrande atmosfär växte Rune upp och den andan har präglat hela hans liv.
År 1962 började han på A-Betong, Växjö och förblev detta företag trogen under hela sin livsgärning. Trots enbart sjuårig folkskola arbetade sig Rune från golvet upp till en ledande position, som försäljningschef i företaget. Han blev en omtyckt person som månade mycket om alla på sin arbetsplats. Sin förmåga att inspirera och entusiasmera på ett glädjefullt och målinriktat sätt, var utmärkande för arbetskamraten Rune såväl på fältet som på kontoret. "Produktion" var det som gällde, ingenting var omöjligt i allt vad Rune företog sig. I kundkontakten var styrkan att, trots allt prutande, få en nöjd kund som gärna återkom.
År 1967 gifte sig Rune med Marianne, som han sedan fick fem barn tillsammans med. Barnen var Runes stolthet och han talade alltid om dem med värme och glädje. I sann Rune-anda lärde han barnen att kunskap inte är tungt att bära. "Bra pojkar ska ha bra mat och ..."
Hans älskade Marianne slutade sin vandring på jorden alldeles för tidigt år 1994.
Vid sidan om arbetet var jakt och kräftfiske Runes stora intressen. Att gå i skogen var stärkande för kropp och själ. En god cigarr hörde till traditionen att avnjutas i samband med jakten. Vi minns också hans specialkokade kräftor som många har fått smaka på.
Politik intresserade honom och han var aldrig rädd för att ge sig in i diskussioner och hamnade därför ofta i hetluften. Hans starka övertalningsförmåga omvände en gång en grupp sossar till centerpartister. Rune var även en drivande kraft som ordförande i Söraby kyrkoråd.
I Östergötland vid Vättern är 1996 träffade Rune Solbritt, sin andra kärlek. Sex sagolika år fick de tillsammans.
En aggressiv cancer drabbade Rune, som kämpade tappert ända in i det sista - han ville leva. För Rune gällde inga halvmesyrer utan det var 100 procent som gällde.
Många är vi som bär på olika minnen och upplevelser tillsammans med Rune, med dessa rader vill vi hedra och minnas honom.
"Vad har man gjort för gott för att få ha det så här bra." De ärvda orden från sin far Verner uttalade Rune ofta. Han såg det lilla i det stora. En stark personlighet har gått ur tiden.