Jonny Karlsson
"Det ordnar sig." Så sa han alltid, den stora glädjespridaren Jonny.
Tyvärr är det ju så att det kommer en gång i livet när det inte längre gör det -- ordnar sig alltså. För Jonny Karlsson, Åtvidaberg, kom den dagen för någ-ra veckor sedan till vår stora sorg.
Han stod för det orubbliga hoppet på framtiden. Trots ett helt liv fyllt med sjukdom förmådde han sprida glädje och hopp, just så som han själv uttryckte det "det ordnar sig".
Jag har haft förmånen att känna Jonny sedan unga år. Hans orubbliga optimism och okuvliga vilja förde honom genom ett stort antal kriser där vi alla ställde oss frågan hur han orkar, hur han förmår att vara så positiv trots de problem sjukdomarna ställde till med.
Han miste i stort sett hela sin synförmåga. Han funderade över om han skulle kunna klara att köra moped. Cykel klarade han ju, så moped borde nog också ordna sig så småningom. Jonny gillade nämligen motorsport och motorfordon, alltså borde det ju ordna sig med moped.
När man propsade på att han skulle ta ledigt och vila upp sig ordentligt så sa han: "Lugn, det ordnar sig". Finns det någon rättvisa i vårt universum så har denna sett till att det ordnat sig.