Linnéa Ehrenkrona
Friherinnan Linnéa Ehrenkrona föddes i Helsingfors, där hon 1937 avlade studentexamen. Efter studier i Helsingfors och Lund blev hon amanuens i slaviska språk vid Lunds universitet och kvarstod som sådan till 1949. Under studietiden tjänstgjorde hon bland annat som folkhögskolelärare. 1941--45 vid Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. 1947--49 var hon universitetslektor och föreståndare för Svenska Institutet i Warszawa. 1949 kom hon till Hulterstad, Mjölby, när hon gifte sig med dåvarande majoren Erik Ehrenkrona. Familjen flyttade 1970 till Eriksdals gård, Mjölby.
Hon blev tidigt socialt intresserad och detta intresse tog sig också uttryck i internationell verksamhet. Under finska vinterkriget var hon aktivt verksam på olika sätt, bland annat som hjälpsyster och hon reste 1939--40 också med finska krigsbarn till Sverige, från Helsingfors till Haparanda.
Efter krigsslutet var hon en av dem som tog emot koncentrationslägerfångarna som kom till Sverige med Folke Bernadottes vita bussar. Under åren 1946--47 var hon verksam på IM:s kontor i Polen. Efter giftermålet kanaliserades hennes sociala intresse främst i Föreningen för Östergötlands barn (FÖB), och Röda korset. Under tiden 1949--63 var hon sekreterare i FÖB:s centralstyrelse och 1963--95 var hon FÖB-ordförande. Hon var också hela tiden aktiv i Mjölby-Vifolka lokalavdelning av FÖB och var under 41 år, 1955--96 vår ordförande. I Mjölby rödakorskrets var hon ordförande 1955--67. Hon var också ledamot för styrelsen för Östgötadistriktet av Röda korset åren 1959--67.
Linnéa Ehrenkrona var så väldigt engagerad, glad åt att få dela med sig av sin kunskap om FÖB som låg henne mycket varmt om hjärtat. I Mjölby-Vifolka mötte hon oss med sitt fasta handslag och varma leende, vi fick uppleva hennes utstrålning, hennes förmåga att berätta och levandegöra, att inspirera till nytänkande. Hon var så ung i sitt tänkande och så med i tiden.
Jag minns hur hon vid ett FÖB-årsmöte för något år sedan, vid frågestunden efter ett läkarföredrag, tog upp incestproblematiken. Väl påläst i den då pågående tidningsdebatten om incest och dess oerhört svåra följder för utsatta barn, ställde hon adekvata frågor. Hon var vid det årsmötet en av de äldsta närvarande men nutidsorienterad som få.
Linnéa var också oerhört omtänksam, något som var mycket uppskattat i lokalavdelningen under hennes långa ordförandetid och åren därefter fram till hennes sista levnadsdag. Hon kom ihåg -- med ett FÖB-telegram, några rader. Om hon kunde, närvarade hon själv i både glädje och sorg. Linnéa var också rädd om andra människors tid: hon var strikt och korrekt, kort och koncis, men med värme.
En händelse som ser ut som en tanke vill jag gärna återge:
Vi vill i Mjölby-Vifolka lokalavdelning av Föreningen för Östergötlands barn stötta där det behövs i vårt geografiska område. I mitten av juli fick vi med bara ett par dagars varsel en ansökan från sjukvårdspersonal i Mjölby om stöd till en barnfamilj i ett mycket akut krisläge. Efter samråd per telefon beslutade styrelsen att till denna familj bidraga med en summa motsvarande hälften av det belopp vi brukar betala ut per år. Det var det största enskilda belopp vår styrelse förmedlat sedan vi tillträdde och detta skedde på Linnéas begravningsdag. Plötsligt kommer en frågeställning som denna och vi har möjlighet att sträcka ut en hand när det behövs som bäst -- det var vad Linnéa ville. Det kändes så riktigt, så varmt, att just den dagen få möjlighet att göra detta.
Det är vår skyldighet att förvalta detta arv, att fortsätta hennes ungdomliga och positiva tänkande, att som hon se nya mål för arbetet, allt efter utvecklingen omkring oss. Vi måste göra som Linnéa gjorde: se framåt!
Margareta "Greta" Alm
Margareta "Greta" Alm, Tranås, har avlidit i en ålder av 94 år. Hon sörjes närmast av brorsbarn.
*
Margreta "Greta" Alm har befordrats till Härligheten. Frälst och invigd till soldat i Frälsningsarméns kår i Vadstena endast 16 år gammal. Genom giftermål med Johan Alm flyttade hon sedan till Boxholm. Hon var soldat i FA Boxholms kår till dess kåren överflyttades till Frälsningsarméns kår i Tranås.
Greta blev ända till sin död vid 94 år trogen sin kallelse som frälsningssoldat. Vi kamrater och alla armévänner vill tacka för hennes trohet till Gud och Frälsningsarmén.
Nu har hon fått mottaga segerlönen. Vi önskar henne vila till dess vi möts igen i ett land utan sjukdom och lidande. Hon har kämpat mot sjukdom och nu gått för att möta sin make Johan. Det hon uträttat för Jesus skall en gång visas när hon får segerkransen. Vi alla soldatkamrater och armévänner öns-kar henne vila i frid.