Karl-Olov Pettersson
Karl-Olov Petterssons kamp mot sjukdomen är över. En hjälte och hedersman har gått ur tiden.
Han berättade med stor inlevelse om hur han den 1 september 1939 blev av med sin tvåhjuling, då han för Centralbryggeriets räkning besökte postanstalten på Kungsgatan. På återvägen stannade han vid Östgötens depeschkontor på S:t Larsgatan, där många samlats för att läsa nyheten om andra världskrigets utbrott. Medan han läste denna skakande nyhet, stals hans cykel. På eftermiddagen samma dag, då han besökte Kungsberget med leveranser på en trehjuling, råkade en ditlokaliserad stridsvagn backa över hans cykel.
Själv blev Olle bestulen på en lycklig barndom. På sin ålders höst krossades hans drömmar om en dräglig framtid av tuffa läkarbesked om livshotande sjukdomar.
Jag gästade honom och hans tappra hustru några gånger under senhösten. Vi pratade gamla minnen från Centralbryggeriet och tittade på videoinspelningar och bilder. Han var mycket minnesgod och påtagligt intresserad. Hans humor var stillsam, hans lugn och klarsyn imponerande. Stadsdelen Tannefors, där han vuxit upp och förvärvsarbetat, låg honom varmt om hjärtat.
Ibland hör vi talas om hjältar, som uträttat stordåd och firas som triumfatorer. I Olle fann jag en av dessa vardagens anonyma hjältar, som med tålamod och distans till sitt lidande utan åthävor mötte sitt öde. Hans styrka och mod smittade av sig på hans omgivning. Man gick stark och styrkt till själen från mötena med Olle, men vemodig naturligtvis över att uppleva hans kroppsliga lidanden.
Vi är stolta över att ha fått räkna Olle som en av våra medlemmar. Vi lyser frid över hans vackra minne. Våra tankar går till hans hustru Ingegerd och övriga anhöriga.