Britt-Marie Karlberg
Vi återfann varandra på vår träff 1986, tio år efter Tornhagsskolan. Sedan har vi träffats regelbundet och delat glädje och sorg. Vi har skrapat trisslotter, druckit gott vin, ätit god mat och framförallt skrattat på våra träffar hos varandra. När vi tyckte livet var tungt, var Britt-Marie alltid lika glad och positiv. Britt-Marie såg aldrig några hinder, allt gick att lösa. Vi kommer alltid att minnas Britt-Marie som den goda kamrat hon var. Hon kommer alltid att ha en plats vid bordet vid våra kommande träffar.
Våra tankar går till Lasse och barnen.
Hans Nordensten
Hans Nordensten har gått bort efter ett helt yrkesliv i specialstålets tjänst. Det är ett yrkesområde som fordrar stor kunnighet, teknisk skicklighet och ofta yrkesmässig fantasi. Allt det hade Hans Nordensten. Hans klokhet och stora arbetsförmåga gjorde honom också till en mycket god chef och arbetskamrat, något som jag personligen fick erfara då vi arbetade tillsammans vid Boxholms bruk i början av 1950-talet.
Våra familjer umgicks och Elisabeth och jag blev också personliga vänner med Hans och Anna under Boxholmsåren. Den vänskapen har varat hela livet.
Hans Nordensten var en mycket varm och vänlig människa, med stora kulturhistoriska intressen, som bland annat kom till uttryck i räddandet av den gamla hammarsmedjan vid Häfla bruk.
Hans var rolig och vänfast, en framstående yrkesman och en helgjuten människa på alla sätt.
Hans Nordensten
När mångkunnige Hans Nordensten 1968 tillträdde som chef och vd för Hävla Bruks AB hade han inte bara att leda och ansvara för den omfattande industriproduktionen. Han skulle även ta tillvara och hävda brukets intressen som jordägare. Härvid kan problem uppkomma, till exempel i förhållandet jordägare--nyttjanderättshavare. Som ombud för den senare kategorin hade jag, verksam inom LRF, att inleda förhandlingar med brukschefen i något ärende. Jag mottogs med mycken välvilja och stor öppenhet och förstod då att mina uppdragsgivare skulle bli nöjda med resultatet av kontakten. Så blev det också. Inte anade jag då att Hans och jag senare i livet skulle komma att bo i samma fastighet, i Linköping på Platensgatan 3. Här skapades många goda och vänskapsfulla kontakter under gemytliga och trevliga former. Inte minst bidrog Hans, den store humoristen, härtill. Efterhand blev stökigheten i området så besvärlig att Hans sökte en ny bostad i en lugnare stadsdel och efter tolv år fick därmed det goda grannskapet upphöra till min och min fru Ruths stora ledsnad. Men kontakterna fortsatte. Det var roligt att läsa i Corren 1997 att Hans och Anna Nordensten erhållit Nordiska Museets medalj för sina insatser vid Hävla Bruk "för hembygdsvårdande gärning". Hans och Anna la ner ett stort arbete, särskilt på att vårda och rusta upp den gamla historiska hammarsmedjan.
Till sist: Må Anna mitt i den tunga sorgen kunna finna tröst och glädje i allt det som hon och Hans tillsammans gett varandra i det som gestaltat och präglat livet.