Evald Gustavsson
Evald är inte bland oss här längre. Han var en god vän, gästvänlig och glad in i det sista. Vi kommer att minnas de trevliga stunder vi haft runt kaffebord. Den Gud som skapat oss har hjälpt Evald under sjukdomen och i svåra stunder. Efter ett liv med mycket arbete får han nu vila. Tack för god gemenskap.
Håkan Tegnefur
Chefen för Linköpings universitets internrevision, Håkan Tegnefur, har efter en tids sjukdom avlidit, endast 51 år gammal, efterlämnande hustrun Birgitta och dottern Sofia.
Håkan Tegnefur kom till Linköping efter gymnasiestudier i Nässjö. Han avlade fil kand-examen i matematik och fysik och anställdes som timlärare vid institutionen för fysik och mätteknik. Efter att ha gått igenom ämneslärarutbildning arbetade han som systemman vid Stal-Laval Apparat AB och därefter som utredare och internkonsult vid FFV Aerotech. 1990 återkom Håkan till universitetet, först som chef för den dåvarande datacentralens enhet för uppdrag och kundstöd, och 1993 som chef för den då nyinrättade enheten för internrevision, en befattning som han kom att inneha till sin död.
Håkan hade en förhållandevis otraditionell utbildningsbakgrund för arbete som internrevisor men på kort tid kunde han sätta sig in i universitetets inte alltid lättillgängliga ekonomiska redovisning. Hans revisionsrapporter, som präglades av grundliga kunskaper och analytisk skärpa, kom att uppmärksammas vida inom universitetet.
Ovanan inom den starkt decentraliserade organisationen inom universitetet vid en kritisk granskning av riskhantering och regeltillämpning framkallade ibland kraftiga reaktioner från prefekter och andra chefer, när de läste hans rapporter från granskningen av deras fögderier. Men Håkans kunnande och omdöme slog aldrig fel - det kunde man lita på. Hans integritet blev legendarisk - all verksamhet granskades med samma fasta hållning, oavsett vilka personer som var inblandade.
Den nya enheten utvecklades under Håkans ledning till en av de mest professionella inom universitetets gemensamma funktioner. Han spelade en framträdande roll i internrevisorernas nätverk, både det som innefattade internrevisorerna i statsförvaltningen och det som knöt ihop internrevisorerna vid de nordiska universiteten och högskolorna. Han utvecklade en modell för kvalitetssäkring av internrevisionsarbete, som troligen kommer att antas som standard för den svenska statliga internrevisionen.
På uppdrag av Riksrevisionsverket genomförde han 2002 en grundläggande utbildning för 60 blivande polska internrevisorer, en utbildning som han med rätta var mycket stolt över och som renderade honom mycket välförtjänta och positiva omdömen.
I ett framtida utvidgat Europa hade han kunnat uträtta ett stort arbete för att främja en effektiv, rättssäker och demokratiskt förankrad offentlig förvaltning. Hans utvecklingskurva pekade fortfarande brant uppåt, och universitetet har genom hans bortgång lidit en svår förlust.
Stabiliteten i yrkesutövningen liksom händigheten med datorn hade sina motsvarigheter i privatlivet. Håkan mötte sin livskamrat Birgitta redan i de mellersta tonåren och levde tillsammans med henne i 35 år. Och händigheten gick igen i ett omfattande snickeriarbete på fritiden, varigenom det egna hemmet byggdes ut på ett mycket skickligt sätt.
Men även om universitetet nu gått miste om en av sina mest professionella tjänstemän, så är saknaden av Håkan bland oss som stod honom närmast likväl störst i hans egenskap av kollega, arbetskamrat, en människa mitt i livet, mitt ibland oss. Bakom den lätt formella och sirliga framtoningen fanns en både glad och allvarlig person, en kamrat man kunde skämta med men också förvånas tillsammans med över livets egendomligheter, alldeles oavsett om det gällde redovisningen av reseförskott, världspolitikens utveckling eller hur man bygger en altan, en människa som fick vår respekt för sin integritet och moral. Vi sörjer nu Håkan med vår bild av honom för ögonen och kommer aldrig att glömma honom.