Keith Sunna, en av Linköpings mesta fältarbetare, har lämnat oss. Hans plats var på gatorna där han arbetade med de människor som har det tuffast. Efter att han i 30 år hade levt ett hårt missbrukarliv upplevde han en personlig frälsningsupplevelse som radikalt förändrade hans liv. De sista tio åren arbetade han i Linköping genom Pingstkyrkans arbete bland missbrukarna i LP-verksamheten.
Keith Sunna var född i Sunds-vall 1944 och blev 57 år. Familjen flyttade en hel del och Keith bodde som barn på olika platser i Ångermanland och Lappland. I Kirunaområdet växte han upp i Kuurravara.
Han började tidigt prova på droger. När modern dog, då Keith bara var 16 år, brast det totalt för honom och han orkade inte bry sig om hur han levde sitt liv längre. Keith flyttade söderut till Uppsala, Göteborg och Stockholm, där han snart stiftade bekantskap med tung narkotika. Drogerna kostade mycket pengar vilket medförde kriminalitet. Hatet mot samhället i kombination med moderns död menade Keith var orsaken till att det gick snett. Fängelsestraff följde på anstalt efter anstalt. I Kumla fängelse kom ett gäng kristna ungdomar och sjung. "Jag såg i deras ögon att de hade något mer. De hade ett budskap om kärlek" berättade Keith.
Efter behandlingshem i Valdemarsvik lyckades han få arbete och bostad. Men ändå kunde han inte sluta med drogerna.
En morgon, på väg till systemet, fick han syn på LP-Stiftelsens lokal Kontakten. Han gick in för att ta sig en kopp kaffe men möttes av stora famnen. "Bemötandet jag fick sa mer än ord" berättade Keith. Han fortsatte att gå dit. Ulf Mannebäck som i dag är föreståndare på LP-kontakten i Linköping, Snickaregatan 38, tog hand om Keith som då ville börja leva ett annat liv. Det ledde till en personlig omvändelse. Han lät döpa sig 2 april 1989 i Filadelfiakyrkan i Stockholm.
Den sista tioårsperioden fick jag förmånen att jobba tillsammans med Ketih. Han var en fantastisk människa. Hans frälsningsupplevelse blev så radikal. Han ville dela med sig av sina upplevelser till andra. Han brann för att, som han sa, "mina olycksbröder" ska få möta Jesus.
Han var unik på det sättet att han var exakt lika mot alla. Behandlade alla på samma sätt, alla hade samma människovärde inför Keith. Helt igenom äkta. Han var ödmjuk. Alltid beroende av den Gud som hade förändrat hans liv.
Hans livsuppgift var hans arbete men också hans fritid. Att (på sitt sätt) vittna om Jesus. "Det finns ingen större glädje i livet än att se det hårda, skrämda och vilsna försvinna ur människors ögon" berättade Ketih för en tid sedan i en tidningsintervju.
Så kom sjukdomen. Först smygande, sedan brutalt med våldsam kraft. Det tog slut så fort. Keith somnade in och fick vakna i den eviga världen.
Vi kommer att sakna Keith så mycket.
Evy Tyllström
Ännu en länk har brustit i postkedjegemenskapen på den tidens gamla östra postdistrikt. Evy Tyllström var en bussig och glad människa som alla tyckte om. Själv blev jag så glad att Evy tyckte om mina små konstnärliga försök, särskilt julkorten som jag fick tryckta. Hon uppmuntrade alla med sitt goda sinnelag. Hon hade också en tro som jag avundades, den värmde in i själen. Jag känner tacksamhet för att Evy funnits på jorden hos just oss på Posten, vi behövde henne.
Kerstin Hall
Vi fick en oerhörd chock på påskaftonen, när vi fick reda på att världens bästa dagmamma har fått sluta sina dagar. Kerstin var som en mamma för oss föräldrar också. Bättre än hos henne kunde inget barn ha det.
Kesrtin tog hand om barnen, vardag som helg. Avbröt ibland även sin semester för att ta hand om barnen. Saknaden efter henne kommer att bli oändligt stor, med bara ljusa minnen.
Vi tänker på Lars och sonen Magnus med familj.
Keith Sunna