Birgitta Stålhandske
Till sommarens traditioner under många år har ingått besöken i Ulrika och Boxholm, så även denna sommar. Varje år har vi haft förmånen att träffa Birgitta Stålhandske, som då låtit oss njuta av gästfriheten i sitt hem i Boxholm under några dagar.
I samband med vårt besök i somras, planerade vi att Birgitta skulle komma till oss i Mönster-ås ett par dagar i höst, innan vi begav oss till Teneriffa för en ny period. Vi hade även tankar tillsammans om att Birgitta skulle besöka oss där också, senare i vinter.
Och så händer detta ofattbara! Birgitta, vår väninna, förolyckas på vägen till Mönsterås. 1,5 mil innan hon är framme hos oss krockar hon med en lastbil. Vi och den för henne bäddade sängen väntar förgäves. På morgonen får vi av polisen veta vad som hänt och vi blir som förlamade av beskedet.
Det är dock med tacksamhet vi tänker på och minns Birgitta som vi känt under många år. Redan i början av 1980-talet var Birgitta ofta med i våra arbetsveckor i Mönsterås och vi har sedan dess hållit kontakten levande. Saknaden är och blir kännbar, men vissheten om återseendet vid Jesu återkomst kommer att prägla och hjälpa oss att bära sorgen. Vi tänker också på anhöriga, vänner och inte minst Saronförsamlingen i Boxholm som Birgitta tillhörde och troget tjänade.
Nu har Birgitta gått för att få den trogna tjänarinnans lön. Hennes gärningar följer henne och vi unnar henne den frid som varar!