Arvid Johansson
Skogsarbetaren, hembygds- och släktforskaren, lekmannapredikanten och den trofaste vännen Arvid Johansson finns inte längre bland oss. Arvid föddes som enda barnet och växte upp i ett enkelt småbrukarhem i Stjärnorp, en socken som han bodde och verkade i praktiskt taget hela livet. Sin vardagliga gärning kom han att ägna åt den lilla gården som utgjorde hans föräldrahem och arbete på Gullbergs Häradsallmänning i Stjärnorps skogar. Rikt intellektuellt begåvad och utrustad med ett enastående minne sträckte sig emellertid hans intressen över många områden. Intresserad av hembygden lade han ned ett stort arbete på att utforska denna och dess befolkning. Han var sedan flera år medlem i Vreta klosters hembygdsförening. Bland annat deltog han i en inventering av de torp som nu finns och tidigare funnits i Stjärnorp, ett arbete som resulterade i "Arvids bok om Stjärnorp", som utgavs av hembygdsföreningen. Han anlitades också som föreläsare i skilda ämnen om sin hemsocken. Som en uppskattning av hans hembygdsintresse erhöll han kommunens kulturstipendium. Släktforskningen var ett annat stort intresse och sin egen släkt kunde han ända in i ålderns höst redogöra för utan att tveka på människor och årtal.
Ett stort intresse visade Arvid också för den andliga verksamheten och han var under många år medlem och ordförande i Norra Hults missionsförsamling. Han studerade grundligt Bibeln, som han var mycket kunnig i och han läste även annan teologisk litteratur. Arvid var en mycket uppskattad lekmannapredikant, som man gärna lyssnade till med stor behållning. Vid ett tillfälle anförtrodde han undertecknad att han säkert hade predikat 300 gånger under årens lopp. Han har också medverkat i flera program för Radio Linköping.
Vi minns Arvid som en rakryggad, genomärlig och principfast människa. Utåt sett kunde han vid första kontakten verka något blyg och tillbakadragen men kom man honom in på livet hade man i honom en trofast vän för hela livet. Vi som hade förmånen att få tillhöra hans vänkrets har många ljusa och rika minnen från en mångårig vänskap. När krafterna började att avta uttryckte han allt oftare en längtan efter att få komma till det himmelska hem, som han visste var förberett för honom. Nu har han hunnit dit och vi önskar honom en skön vila efter ett långt livsverk och dröjer i tacksamhet vid hans minne för allt han gett oss.
Hjalmar Pettersson
En kär vän är död. Gunborg ringde och sa att Hjalmar tog sin sista suck i morse klockan 5.40. Vi har varit grannar i många år, även umgåtts sedan de flyttade. Ett gästvänligt hem där man alltid kände sig välkommen. Inga fler resor upp till deras stuga i Ekshärad, inga fler långresor upp till Slagnäs i Lappland. Inga fler kluriga historier av Hjalmar. Vårt djupaste deltagande till Gunborg och Lennart och hans familj.