Tom Karlsson
En mycket god vän har alldeles för tidigt lämnat oss vid 57 års ålder. När Tom med sin Birgitta kom till Grebo för sex år sedan var han fylld av energi och tog med entusiasm emot olika uppdrag i föreningslivet. Genom sin öppenhet och idérikedom blev han snabbt en välkänd person.
I arbetslivet hade Tom en viktig post inom Securitas, för vilket han genom sin personlighet var en mycket värdig representant. Dessförinnan hade han en bred arbetslivserfarenhet, från såväl tung järnhantering som konditori. Ibland kunde man få se honom utöva konditorns konster och njuta av resultatet. Tom tog också initiativ till Spisnoviserna, där vi var fem herrar som bjöd våra fruar på allehanda maträtter en kväll varannan månad.
Inom föreningslivet verkade han på flera håll. I kyrkokören var han en av de flitigaste deltagarna vid övningar och framträdanden och han deltog också i Dansgillets mer kroppsligt krävande aktiviteter. Idrottsintresset var starkt och Malmö FF var favoritlaget.
2002 blev Tom Karlsson invald i Grebo kyrkoråd, en post som han tyvärr inte hann ägna sig åt. Ödet hade annat i beredskap. I samband med en komplicerad operation gjorde man ännu fler alarmerande upptäckter. Vi som hade förmånen att räkna oss till hans närmaste vänner har med oro följt utvecklingen. Från en ungdomlig karriär i boxningsringen hade han tagit med sig stora fighteregenskaper och ingenting tycktes omöjligt för Tom. Men efter ett års envis kamp mot sjukdom och lidande blev kampen för svår.
Grebo, där han trivdes så bra, har förlorat en stor personlighet och många känner att något väsentligt nu fattas. Vi är tacksamma för den tid vi haft tillsammans även om den blev alldeles för kort och vi deltar med Birgitta och familjen i deras stora sorg.
Linnéa Karlsson
Min rara lilla grannfru Linnéa finns inte längre. Hon har lugnt och stilla flyttat till himlen. Vi har ibland tagit en kopp kaffe hos varandra, träffats i trapphuset och pratat en stund eller så har hon stått på sin blomsterprydda balkong på sommaren när jag gått förbi och då har det också blivit en glad pratstund. Sista gången jag var inne hos henne var när hon var hemma några dagar för drygt en vecka sedan. Jag kan för min inre syn se henne sitta så fin vid bordet och vinka åt mej när jag gick. Jag fick många fina stunder med Linnéa och saknar henne mycket.