Roland Larsson
Trots att den nu avlidne vännen Roland Larsson var av födseln Linköpingsbo, förknippar jag gärna hans minne med Örgården i Örbergs pastorat utanför Vadstena, där jag själv i helt unga år var präst. Ännu i slutet av 1930-talet var denna vackra gård i målarprinsen Eugens ägo. Personligen fick jag inte göra prinsens närmare bekantskap så som min broder Henrik Lindahl, som hade mött prinsen ett flertal gånger, när han med sin pensel sökte föreviga något motiv över det det storslagna Vättern-landskapet. Det var just denna unika prinsgård, som min företagssamme vän Roland senare övertog och successivt började renovera på ett sätt som verkligen hedrade den gamle målarprinsens minne. Därför var jag mycket glad och tacksam när jag som Rolands och hans faders familjepräst en dag blev bjuden att gästa den sköna Örgården med alla dess moderna finesser. Oerhört uppslagsrik och driftig som vännen Roland var, hade han där i sanning byggt upp ett äreminne inte bara över sig själv utan också över sin kära Sara och sina föräldrar som jag alla minns med stor tacksamhet.
När nu denne min gamle vän inte längre finns i livet, välsignar jag hans ljusa minne och deltar i sorgen med hans närmaste å det varmaste.