Ingvar Fahlsten
Vår Fahla, Ingvar Fahlsten, finns inte kvar hos oss. Vi fick beskedet att han avled dagen efter att han varit med på Hyresgästföreningens höstfullmäktige i Linköping. Då var han full av kraft och ingen visste vad som väntade.
1967 började Ingvar svinga klubban som ordförande i dåvarande Hyresgästföreningen i Västra Östergötland. Ett uppdrag som han behöll tills vi bildade Hyresgästföreningen region Öst 2002. Under 35 år höll han ordning och reda på våra sammanträden.
Samtidigt kom Ingvar med i hyresnämnden som representant för hyresgästsidan - ett uppdrag som han fortfarande hade kvar. Vi fick också dela med oss av hans kunskaper och erfarenheter till Hyresgästernas Riksförbund, där han var ledamot under tolv år. De senaste tre åren var Ingvar förbundets revisor.
Varje gång Ingvar kom till våra expeditioner gav han sig tid att gå runt och skaka hand med alla som var på plats. Han hade alltid tid att lyssna om vi hade några problem eller roliga saker att tala om. Ingvar var alltid så mån om oss alla.
Vi är många som saknar Ingvar och hans kunskaper och erfarenheter, som vi inte längre kan få del av. Tomrummet är stort, men vi är tacksamma att vi fått känna honom och den varma medmänniska han var.
*
En stor föreningsledare har tyvärr tagits ifrån oss. Ingvar Fahlsten är för många Linköpingsbor synonym med Korpen där han har varit aktiv en stor del av sitt liv. Det han har gjort för Korpen och Linköpings föreningsliv går inte att nog värderas.
Ingvar var personalens glädjespridare, han hade alltid ett gott ord och tid att bry sig. Han kom ofta upp för att stötta och hjälpa eller bara hälsa på. Ingvar var mycket engagerad i huvudstyrelsen där han suttit i många år på flera poster, de senaste som ordförande och nu allra senast som vice ordförande.
Ingvars skötebarn inom Korpen var innebandyn, där han lade många kvällar och helger för att se till att matchlistor kom fram inför matcherna, resultaten redovisades till kansliet och att spelarna kom in i hallen.
Det går att skriva många rader om Ingvars engagemang. Det vi kommer att komma ihåg är en glad farbror som under alla omständigheter fanns till hands och som man kunde lita på. Det som sades, det blev också gjort.
Ingvar har under sina år inom Korpen upplevt en motionsförening som ökat från tusen till cirka åttatusen medlemmar. Stor del av denna ökning har vi Ingvar att tacka för. Utan den starka kraft som han var hade nog utvecklingen tagit mycket längre tid.
Vi tackar Ingvar för allt. Vi tackar också familjen för att vi fick låna Ingvar och tänker på er i denna stund.
Hans Nordensten
Som tidigare meddelats har Hans Nordensten, Linköping, avlidit. Jag har varit god vän med Hans de sista åren då vi båda bott på Ekoxen Senior Center.
Där träffades vi igen efter 62 år. Vi hade nämligen sommaren 1941 tillsammans gjort tjänst i en beredskapsdivision från Skåne och i övre Norrland, nära finska gränsen. Det var en spännande tid då finnarna tillsammans med tyskarna gick till anfall mot Sovjet i vad finnarna kallade fortsättningskriget.
När vi nu träffades igen fann vi och våra familjer att vi hade mycket gemensamt, både vad gäller minnen och vår syn i dag på samhället och utvecklingen under 1900-talet.
Hans och Anna, som flyttat in i seniorboendet ett år tidigare, blev våra introduktörer och vägvisare i ett åldersboende. Hans var en ovanligt glad och öppen "vägvisare" för att anpassa oss i en ny miljö. Han var redan då en ledande person i seniorboendet tack vare sin glada och humoristiska dominans och villighet att ställa sig till förfogande som inspiratör och ledare.
Som hönsskötare för våra "terapihöns" i tätortens enda hönsgård träffade han alla medboende och hade tillfälle att lära känna oss andra och sprida glädje och uppmuntran.
Hans hade varit brukspatron i Hävla - en titel som han inte ville kännas vid - men som vi andra tyckte passade bra på hans ledarskap inom vår åldersgrupp.
Vi har med stor sorg sett honom tyna bort under det sista halvåret och saknar honom nu mycket. Vi vill stötta hans maka Anna som haft en svår tid. Hans förblir alltid vårt minne som den gode och glade kamrat han var sina sista sju år bland oss seniorer.