Karl Berzelius
Vår bygd har blivit en profil fattigare. Vår käre granne Karl Berzelius har efter ett långt liv lämnat oss. Ända tills sista halvåret av sitt liv bodde Kalle i det torp där han fötts och vuxit upp, Sjölunda i Östra Tollstads socken.
Gårdens vackra fält och hagar var, tillsammans med traktens skogar, Kalles arbetsplatser under många och mödosamma dagar.
Vi blev Kalles grannar för 13 år sedan. Många blev de stunder där vi hade långa och givande samtal över en kopp kaffe. Han var en bildad man. Speciellt historia var ett brinnande intresse. Ömt pysslade han om sina husdjur katterna.
Vi känner stor saknad och sorg. Vår tanke går till dottern Margareta och dotterdottern Madelene.
Morgan Lundin
Sångkören Tonica har drabbats av stor sorg och saknad då vår dirigent Morgan Lundin lämnat detta jordiska. För Morgan var det sång som gällde. Tänk så glad han var då han gjort något nytt eget arrangemang och sa till oss, "det här ska vi pröva". Kanske tog vi emot det med viss tvekan i tron att vi inte skulle klara av det. Dock försvann tveksamheten med Morgans förmåga att inspirera och leda. Han satt inne med stort kunnande i musikens värld och ville gärna lyfta fram vissa textförfattare. Han ville förmedla innehållet till flera lyssnare. Han gladdes åt några framträdanden som gjordes, till exempel i Asylens Glasgård.
Det vackraste minnet vi har, som tyvärr blev det sista var vår Ölandsresa i början av juni. Morgan hade sett fram emot denna och gladde sig verkligen Två vackra försommardagar fick vi uppleva tillsammans och avslutningen med Waldemar Åhléns sommarpsalm. Vår tacksamhet är oändligt stor för allt vad Morgan gav, men saknaden ännu större då Morgan gjort den sista resan. Vi delar sorgen med Britt och hela familjen och bevarar minnet i våra hjärtan.
Linnéa Ehrenkrona
När Östergyllen står där så grant i sommarfager prakt -- och skördarna de gyllene de blänka -- då kallades hon som vi alla såg upp till och beundrade bort från sina nära och kära och från oss alla som fick känna henne och samarbeta med henne genom årtionden.
Hennes livsinsats skall inte bli glömd av medlemmarna i Föreningen för Östergötlands Barn (FÖB) där hon var ordförande i så många år till stor välsignelse.
I många av Östergötlands församlingar bevaras hennes minne i tacksamhet. När Linnéa Ehrenkrona stod i spetsen för ett arrangemang på ett av de områden där FÖB gjort och gör en insats -- så blev det alltid högtid och glädje och fest.
Hennes liv var ingen "dans på rosor". Skall man dela många bekymmer och i kärlek räcka till och stödja och hjälpa och råda -- då tar det på krafterna, men allt detta gjorde hon där hennes väg gick fram genom livet -- och därför är vi så många som står i stor tacksamhet vid hennes minne.
Henry Rydell
Motala har förlorat en sann idealist, folkbildare och föreningsmänniska. Henry Rydell har för alltid lagt ned ordförandeklubban. Det är inte många förunnat att få leva ett så långt och samtidigt rikt liv. Själv har jag känt Henry bortåt ett halvsekel och vi har haft många givande samtal kring gemensamma projekt, men även en hel del duster -- inte minst i frågesportsammanhang inom Vätterbygdens krets av IOGT-NTO. Det har också hänt bl a i vissa nykterhetspolitiska sammanhang -- om än ej av ideologisk karaktär - att våra åsikter ibland gått isär. Ingen av oss har velat dagtinga med sina idéer. Då vi tänkt över varandras argument har vi utan långsinthet gått stärkta ur debatten mot ett gemensamt mål.
År 1986 ökade samarbetet högst väsentligt. Henry Rydell kom under några år att bli min arbetsgivare som ordförande i Motala NBV-avdelning, dit jag värvats för att ägna mig åt kulturprojekt. Mitt liv kom att få en helt ny inriktning tack vare detta och jag fick möjlighet att ägna en hel del av min arbetstid åt ett av mina fritidsintressen; att inom folkbildningens ram leda skrivargrupper och producera en del teateruppsättningar. Jag känner en stor tacksamhet för detta och är glad över att jag i gengäld kunde medverka till att Henry fick möjlighet att i bokform ge ut sina minnen. Släktforskning var som bekant en av hans stora specialiteter och jag är en av de över femhundra personer som i studiecirkelns form fått hjälp med att forska fram mina rötter. Det känns glädjande att Henry hade tillräckligt med krafter för att kunna närvara på en av den egna släktens stora bemärkelsedagar -- dottern Birgittas högtidsdag i maj, där hennes vänner svarade för inbjudan. Nu i saknadens stund går mina tankar till Henrys nära och kära -- främst dottern Birgitta och sonen Bo med familj. Om det kan vara till någon tröst vill jag nämna att det varit mycket stimulerande att få arbeta med Henry och en förmån att få höra till hans vänner.