Ingvar Fahlsten
Plötsligt och skoningslöst nådde oss budet att vännen Ingvar inte längre finns bland oss. För knappt ett par veckor sedan var Ingvar och hans hustru Ulla hemma hos oss. Vi träffades ofta och hade trevligt tillsammans.
Ingvar tillträdde för cirka tio år sedan som ordförande i Linköpings motorsällskap, där jag då var anställd. Det skall erkännas att jag inte visste något om denne man som utan kunnande om trafikundervisning eller motorsport tagit hand om rodret. Med den vilja och det enkla men raka sätt som Ingvar visade sig inneha satte han sig snabbt in i LMS organisation och göromål. Trots att föreningen befann sig i en allvarlig kris sparade Ingvar ingen möda för att rädda LMS ur detta dilemma. Antingen det gällde kroppsjobb på fältet eller styrelsearbete var Ingvar alltid den som stod i första ledet.
Det var under denna period jag lärde känna Ingvar och fick förmånen att jobba tillsammans med honom. Vår vänskap utvecklades utanför klubbgemenskapen och våra familjer började träffas. Denna vänskap fortsatte efter att vi båda pensionerats. Många härliga minnen finns från nyårs- och midsommarfirande tillsammans eller vistelsen i fjällen med fiske, vandring och bärplockning.
Vi kommer att minnas Ingvar som en härlig, livlig, positiv, glad och hjälpsam människa.
Vi förstår att hustrun Ulla och barnen kommer att sakna sin Alf-Ingvar.
Vi tackar för att vi fick lära känna honom.
*
Ingvar Fahlsten finns inte hos oss mer. Vi saknar honom och minns honom som den sanna föreningsmänniska han var. Engagerad och kunnig. Ingvar var en av våra kamrater i politiken. Ett arbete som kräver engagemang, öppenhet, mod och tålamod. Vid sidan av sina många fackliga och föreningsuppdrag han hann också att ge sin tid som förtroendevald.
Han förenade på ett mycket gott sätt det fackliga och politiska arbetet. 1977 blev han ledamot i dåvarande park- och idrottsstyrelsen. Ett uppdrag som han var särskilt väl kunnig inom med sitt starka idrottsengagemang inom bland annat motorsporten. Han fortsatte det arbetet i fritidsnämnden fram till 1991.
I kommunfullmäktige har han funnits med sedan 1979. Utskottsarbetet i kommunfullmäktige deltog Ingvar i, dels i våra geografiska utskott men också i målutskotten. Under den senaste mandatperioden gav han sitt kunnande i vårt äld-reutskott. Vi är tacksamma för den tid vi har fått glädjen att ha Ingvar i vår krets. Ingvar rycktes hastigt bort ifrån oss och det ger oss en påminne om hur snabbt livet kan förändras. Vi sörjer Ingvar och vår varma medkänsla går till hans familj.
Hans Nordensten
Hans Nordensten, en östgötsk bergsingenjör av synnerligen helgjutet slag, har gått ur tiden. Spåren utplånas emellertid inte som snö i vårsol.
Jag erinrar mig en rad i en ballad i Fänrik Ståls sägner, den om Kulneff: ". . . och efter kvällen räcker till och minnet ger oss glädje än . . ."
Om Hans Nordenstens insatser i ett omvittnat rikt yrkesliv kan andra ge sakkunnigare vittnesbörd. Jag skulle vilja lyfta fram minnet av Hans bidrag till trivsel och stöd och hjälp i seniorboendet vid Torkelbergsgatan i Linköping där Hans och hans Anna skapade ett pensionärsboende som blev ett slags andligt och lekamligt centrum.
Hans Nordensten ägde ett lätt, rörligt och otvunget sinne. Han hade en sällsynt förmåga att vinna kontakter med lekt och lärd i alla stånd. Hans febrila verksamhetsiver, omsorger och sällskapslust skapade en positiv atmosfär.
Han hade en ovanlig talang att ena alla viljor, slå broar mellan olika meningar. Ett realistiskt förnuft och praktiskt handlag gjorde hans ledarroll obestridd.