Den nyligen bortgångna Rut Petri-Jernqvist tillhörde en i Linköping mycket välkänd familj, där sången och musiken alltid har varit i högsätet. Redan som nyförordnad präst i den östgötska stiftsstaden lärde jag känna Rut som oerhört flitig korist, ofta berömd av dåtidens domkyrkokantor för sin vackra, ytterst tonsäkra stämma. I den intima kamratkretsen var hon särskilt uppskattad för sitt glada sinne och sin generösa syn på tillvaron. Domkyrkokörens medlemmar visste att de i Rut hade en trofast vän, beredd att dela både glädje och sorg. Min egen nu bortgångna fru talade ofta om Rut som en uppmunt-rande sångfågel till hjälp för många på våra utlandsresor.
Därför tänker jag nu med stor tacksamhet på Ruts aldrig svik-ande vänskap och deltar å det varmaste i den sorg och saknad, som i dessa dagar tynger hennes syskon och släkten i övrigt.
Rut Petri-Jernqvist