Ingrid Gustafsson
Vännen Ingrid i Järnstad har lämnat jordelivet. Ty även den vackraste solskensdag kan det komma ett sorgebud. En vän som stod oss nära har flyttat hem till Gud. Ingrid var under sin levnad en synnerligen fin medmänniska, rar och försynt till sin läggning. Högmod och förtal var henne fjärran. Hennes glada, vänliga röst har tystnat på jorden och hennes brev och kort med andligt innehåll med påpekanden som att "I dag hjälper Herran" och "Omsluten av Guds kärlek" är ett avslutat kapitel. Ty hon var den vän som alltid delade med sig av det bästa, sin Gudstro, en spegling som var vacker, öm och kärleksfull. Man inspirerades också med henne i innehållet i hennes ofta återkommande diktläsning, framförd med känsla och inre beröring. Detta, att också lära känna goda författare och dela med sig därav, var även det synonymt för Ingrid. Som Hjalmar Gullberg skrev: "Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå, alla människors möte borde vara så". Ingrids sista tid på jorden präglades av sjukdom, då hon inte tycktes orka längre. Som en bro över mörka vatten bar Gud henne hem till sin himmel. Minnet av Ingrid bevarar jag med tacksamhet.
Gunborg Karlsson
Med vemod konstaterar vi att ännu en länk i kedjan brustit. Men i denna länk kommer minnet av Gunborg alltid att leva kvar. Gunborg var av ett speciellt virke. Envis, bestämd, men också oerhört generös med sig själv. Trots det ena slaget efter det andra reste hon sig alltid. Gunborg hade förmågan att med sin blotta närvaro få ett rum att lysa upp med sitt leende och sin humor, lurande bakom lysande blå, plirande ögon. Gunborg var växtlighetens moder. Allt blommade under hennes kärleksfulla händer - såväl inomhus som vid hennes älskade kolonilott. Hon hann med att så och sätta samt se det växa och gro. Nu är arbetsdagen till ända och en trött odlare har fått vila. Skörda får Gunborg göra i en ännu vackrare värld. Vi vill lysa frid över Gunborgs minne.
Erika Björkegren
När budet om Erikas bortgång nådde oss, väcktes sorg och förstämning bland många, inte minst inom Rödakorskretsen i Gärdserum. Allt för tidigt och helt oväntat lämnade hon oss, mitt i den vackraste tiden på året. Erika som så troget deltog i vårt arbete med stort intresse och kamratskap. Vi har förlorat en god vän för alltid. Tack för all glädje och gemenskap vi fått uppleva tillsammans. Vi önskar att Vilgot skall få kraft och hjälp att leva vidare i sin ensamhet. Vi och många andra deltar i hans svåra sorg.
Erika är i tacksamt minne bevarad.