Marianne Andersson
Marianne är borta nu. Budet kom, fast befarat, så abrupt från maken Sture. Marianne, denna underbara kamrat, denna vän som alltid mötte oss med ett leende, använde så vänliga ord och som så gärna sände omtankar till alla. En gång född och uppväxt i Östergötland där rötterna sedan fanns kvar.
Hon mötte besökarna med ett plågat, men snabbt leende, även sedan hon insett att slutet fanns i närheten. Men djupt i våra minnen trängs de lyckliga, soliga dagarna på Sommen, glada stunder på en midsommarfest, familjeträffarna, en resa vare sig den gick till hemliga blåsippebackar i Östergötland eller till semesterfjäll och sydliga bilfärder. Vi minns enkla pratstunder vid köksbordet, i konstaffären - alltid en Marianne med den mjuka, ärliga milda och glada framtoningen. Hon ville alla så väl, visade aldrig missunnsamhet, ställde alltid upp, helt självuppoffrande.
Vi förstår sorgen hos Sture, sönerna Torbjörn, Morgan med fruar och barnbarnen samt "gamla mormor" Greta. Vi känner smärtan, den är också vår. Vi vill hjälpa er att bära den, för vi vet vad Marianne betydde. Genom att erinra oss alla stunder av lycka, glädje och gemenskap vill vi hedra hennes minne.