Hjördis Hammarlund
Hjördis Hammarlund finns inte längre hos oss. SKL har mist en trotjänare och vi som är eller har varit nära kolleger har mist en god vän.
Hjördis anställdes som laboratorieassistent vid den biologiska sektionen 1975. Hon började med blodgruppsserologiska undersökningar och gick sedan över till att arbeta med hår- och fiberundersökningar. Ordning och reda är grunden för allt kriminaltekniskt arbete och härvidlag hade Hjördis de rätta egenskaperna. Om man därtill lägger engagemang och en enorm flit och pliktkänsla så har vi nära nog den perfekta medarbetaren.
Men Hjördis var långt ifrån någon arbetsmaskin. Hon hade också ett stort hjärta som medmänniska för sina arbetskamrater. Att diskutera och fundera över livet i med- och motgångar kändes enkelt och rättframt tillsammans med Hjördis och alla var välkomna med både smått och stort. Hennes förmåga till omtanke innebar många gånger överraskningar i form av små personliga presenter. Otaliga är även de bakverk och andra kulinariska läckerheter som producerats tillsammans med Ann-Marie i köket på Tuvgatan för att sedan slukas vid en fika på SKL.
Till slut tvingade den sjukdom som hon burit i så många år fram en kapitulation, dock efter mycket hårt motstånd från Hjördis. Och just förmågan att inte ge upp i något läge är nog den bästa karaktäristiken av Hjördis som person. För oss som blev kvar lämnar hon ett stort tomrum efter sig, men en tröst är att hon lämnat spår i form av en speciell sorts värme i våra lokaler. Bilden av Hjördis sittande vid sitt kära mikroskop kommer för många av oss att finnas kvar länge inombords.
Oskar Nydén
Ett oerhört tungt besked nådde oss i måndags kväll. Vår lille vän, kompis och granne Oskar hade somnat in. En gosig livsnjutare som var en riktig fighter in i det sista. Vi är så tacksamma att vi fick förmånen att lära känna Oskar på grannars vis - nära men en bit ifrån.
Vi har så många härliga minnen. Oskar var så kärvänlig mot alla djur, och Stampe fick alltid första hälsningen när han kom in till oss. Vi andra fick vänta på vår tur. Vi minns pepparkaksbak eller när vi skulle plocka blommor. Oskar var alltid så glad för de första smultronen och plockade jordgubbar med hela kroppen. Han åkte gärna bakpå gräsklipparen och gömde sig i vår garderob i hallen när vi lekte kurragömma.
Vi minns även när Oskar kom till oss och inte ville göra något speciellt utan kanske bara läsa en bok. Det blev alltid "Pricken". Vi minns också hur roligt vi hade de kvällar och nätter vi skulle fånga kräftor. Lisa var livrädd för att åka ut i båten, men Oskar sade: "Det är inte farligt. Vi ska bara vittja lite grann."
Våra tankar går till Fredrik, Åsa och Anton.