Ture Örn
I vårens vackraste tid har vi nåtts av budskapet att vår gode vän Ture har lämnat vår krets. Det syns oss ofattbart att denne spänstige, vitale och kunnige kamrat ej mer finns ibland oss.
I nästan 50 år har vi fått räkna oss bland Tures vänner. Han var en stillsam, lågmäld person, som aldrig briljerade med sina stora kunskaper. Ty kunnig var han inom många områden -- språk, som var hans yrkesgebit som lärare, litteratur -- han var oerhört beläst, och i övrigt intresserad av det allra mesta. Han ägde en tankens klarhet som få, och han hade förmåga att uttrycka den i ord. En stilla, litet underfundig humor, som ibland tog sig uttryck i verkligt fyndiga tillfällighetsverser, var också utmärkande för vännen Ture, och detta gjorde honom till en kär gäst vid våra små sammankomster.
Från början var det nog musikintresset som förde oss samman. Ture älskade musik och han kunde otroligt mycket om musik. Otaliga timmar har vi suttit tillsammans vid skivspelaren och lyssnat, alltifrån stenkakornas och LP-skivornas tid fram till nutidens fulländade inspelningar.
Tomrummet efter vännen Ture kan aldrig fyllas. Men de ljusa och goda minnena kan ingen ta ifrån oss. Vi känner en djup tacksamhet över allt fint och kärleksfullt vi fått uppleva i Maits och Tures vackra hem.
Våra tankar är hos Mait och barnen med vårt varmaste deltagande.
Rolf Bergman
Det kommer att dröja länge innan kollegor och elever på Stenbockskolan förstår att Rolf Bergman har lämnat sin slöjdsal för att aldrig återvända. Det sägs ibland att människor lämnar ett stort tomrum efter sig, men i Rolfs fall känns det som om det är betydligt mer. Hur ersätter man en människa som i sig själv är en institution, ett begrepp? Rolf har funnits på skolan sedan tidigt sjuttiotal - i över trettio år - och var därför en riktig trotjänare i ordets sanna bemärkelse.
Rolf var ingen vän av studiedagar eller konferenser. Han var inte förtjust i att arbeta med målformuleringar, styrdokument och allsköns planer. Har man upplevt tre läroplaner är det mer än förståeligt. I synnerhet om man som Rolf arbetat stadie-övergripande långt innan begreppet var myntat och även i övrigt alltid arbetat med elevens bästa för ögonen. Det finns i dag många vuxna boxholmsbor för vilka Rolf är ett av få positiva minnen från skoltiden. För elever som hade svårt att sitta still, svårt att hänga med under teoretiska lektioner de inte var intresserade av eller hade läggning för eller av andra orsaker inte tyckte om skolan var Rolf och hans slöjdsal en tillflyktsort, en oas. En plats där man dög som man var, och man var alltid välkommen hos Rolf. Ett vanligt slagord är att vi ska ha en skola för alla; Rolf Bergman vände ingen ryggen. En gång som elev, nu som kollega och vän har jag haft glädjen av att på nära håll se hur viktig Rolf har varit för eleverna: som lärare, förebild, ställföreträdande fadersfigur eller mysfarbror.
Hans underfundiga humor, hans finurliga leende, hans engagemang för eleverna är minnen som för alltid kommer att stanna kvar. Boxholms kommun och Stenbockskolan har minst en av sina allra mest rutinerade och älskade medarbetare. Sorgen och saknaden är bedövande. Vi är många som hade unnat Rolf en lång, behaglig ålderdom i kretsen av barn och barnbarn.
Tankarna går i dag till hans närmaste och också till alla de för vilka Rolf Bergman blivit mycket mer än en lärare.
Johan Birath