Kirsten Svae
I mitten av 1940-talet kom det en ny prästfamilj till Tjärstad, de blev Svaes för hela trakten. Mycket blev annorlunda. Svår-ast var namnet, frun hette Kirsten, i övrigt var allting lätt. Prästgården öppnades till kyrkkaffen och bibelstudier, symöten och umgänge. Det blev sommarkonfirmation för oss som hade sommarlov och den självklara samlingsplatsen för undervisning och konfirmationsmiddag var prästgården. Kirsten ordnade sitt hem och sin verksamhet med outtömlig fantasi och energi. Utrymme och förtäring räckte till alla.
Under många år förmedlades våra kontakter genom min mor, men när vi flyttade till Linköping hade vi lyckan att bo nära Per och Kirsten.
I slutet av 90-talet vigde Per vår dotter och hon och hennes man fick därvid en egen relation till Kirsten. Med egen dotter i USA var Kirsten ett gott stöd, då vår yngsta flyttade dit.
I somras döpte Per det första barnbarnet. Hos familjen i Florida såg vi film från den högtiden med Kirsten i underbar svart silverbehängd folkdräkt mot kyrkans vita murar, när sorgebudet kom.
Fyra generationer har haft förmånen att möta Kirsten, något som gläder och värmer oss alla. Kirsten lämnar ett stort tomrum efter sig och våra tankar går till Per och den kära familjen, som hon alltid följde med stort intresse och viss oro.
*
Kirsten Svae har avlidit i nära 87 års ålder. Hennes närmaste är maken kyrkoherde emeritus Per Svae och barnen Siri, Erik och Tor med familjer.
Kirsten Svae var född i den norska rosenstaden Molde, en plats hon gärna berättade om, inte minst när hon besökte den bergiga och vackra naturen vid Stava söder om Ödeshög. I 63 år fick Kirsten vid sin makes sida ha sin livsuppgift som gammaldags prästfru i Linköpings stift. En helt ny uppgift för en som var utbildad danslärare i Svaes dansskola i Oslo.
Kirstens glädje var att alltid hålla prästgårdens dörr öppen och göra sin insats i församlingsarbetet bland unga och gamla. Under Lundbytiden föddes tanken på att tillsammans med många frivilliga krafter förvandla magasinsbyggnaden till det den var för fyrtio år sedan - Lundby kapell.
Kirsten var en mycket humoristisk och slagfärdig person. Endast några månader före sin bortgång gladde hon oss och våra vänner från Stava med ett besök i vårt hem.
Vi bevarar Kirsten, en uppskattad, älskad och kär vän, i mycket ljust minne.
Anna-Stina Oddsson
Urologiska kliniken på Universitetssjukhuset har sorg. En av våra tidigare medarbetare, Anna-Stina Oddsson, har avlidit efter en tids sjukdom. Anna-Stina arbetade från 1981 fram till sin pensionering 1993 som undersköterska på urologavdelning 1 i Linköping.
Anna-Stina utstrålade förbehållslös kärlek i sin verksamhet som undersköterska på urologkliniken. En kärlek som omfattade inte bara patienter, utan även arbetskamraterna. I medarbetargruppen var Anna-Stina en viktig person. Få kunde som hon analysera en händelse på arbetsplatsen, särskilt dess etiska dimension, och i samtalet kring kaffebordet eller vid rapporteringstillfället leda samtalet in på väsentligheter. Dessa samtal har för många av oss i arbetsgruppen inneburit en kontinuerlig vidareutbildning i det som är vårdarbetets kärna, mötet med en annan människa som behöver vår hjälp.
Vi då unga blivande urologer blev med vänlig och erfaren hand lotsade in i sjukvården. Förutom en varm och respektfull syn på omvårdnaden av patienterna hade också Anna-Stina en uppfinningsrikedom och påhittighet som många gånger hjälpte oss att lösa praktiska problem med patienternas utrustning i form av till exempel krånglande urinkatetrar och andra hjälpmedel som inom urologin betyder så mycket.
Anna-Stina hade också en förmåga att skapa arbetsglädje runt sin person. Hon fanns alltid till hands med ett stödjande, tröstande eller uppmuntrande ord till en ledsen patient, trött kollega eller utarbetad läkare.
Hon var nära till skratt som också smittade omgivningen och gav upphov till en positiv atmosfär. Denna arbetsglädje har återspeglats hos många nöjda patienter.
En bukett tulpaner till avdelningen en vårdag, eller några uppmuntrande ord, minns vi med tacksamhet. Sedan Anna-Stina blev pensionär har vi vid åtskilliga tillfällen i samtalet på avdelningen hänvisat till vad Anna-Stina betydde för arbetsgruppens utveckling och rutiner.
Nils-Gunnar Arvidsson
Plötsligt når oss budet att vår gode vän Nisse inte längre finns bland oss. Den första tanken som dök upp var att det här inte kan vara sant. Tjällmo GOK har mist en god medarbetare. Vid Hagstugan i Tjällmo blir det ett stort tomrum efter Nisse som inte blir lätt att fylla. Som stugfogde utförde han många sysslor som gjorde att det var trivsamt för alla som kom dit.
Vi kamrater som fått träffa Nisse så gott som varje torsdagskväll på träning vet hur omtänksam han var och hur han ställde upp för oss alla. Han pratade och skojade med barnen. På våra promenader berättade Nisse gärna om sina barnbarn Elina och Anton som han älskade över allt annat.
Vi önskar Jenny och hennes familj all kraft de kan få i den stora sorgen och saknaden. Alla ljusa minnen av Nisse behåller vi i våra hjärtan och känner stor tacksamhet för alla år vi känt honom.
Barbro Carlsson Ring
Vår granne har gått bort precis när våren började nalkas. Vår första tanke var ett det inte kan vara sant. Vi kommer att sakna hennes omtänksamhet och gästfrihet. Att hon alltid fanns där. Vi tackar för fina minnen i Ring.