Curt Mohringe
Curt, en god vän och arbetskamrat, har lämnat oss och för många kommer saknaden att vara stor.
Jag har haft förmånen att lära känna Curt, då han under tre år var min chef dels på Saabs Flygdivision i Linköping, dels vid Robotförsöksplatsen, (RFN) i Vidsel, Norrbotten, där han var ansvarig för Saabs flygprovverksamhet under åren 1963--65.
Curt växte upp i Ronnebytrakten som nummer elva av tolv syskon. Efter det att han tagit studentexamen fortsatte han vid Kungliga Tekniska Högskolan och utexaminerades som civilingenjör 1954. Efter examen började han arbeta vid Flygförvaltningens Robotbyrå där han stannade kvar till 1958.
Curt längtade efter att flytta till USA för att börja arbeta inom flyg- och robotindustrin. Därför körde han taxi på kvällar och nätter för att skaffa pengar för den planerade färden till det stora landet i väster.
Hösten 1958 fanns det resurser nog att ge sig iväg till drömlandet tillsammans med hustrun Inger. Efter det att de rest runt i USA med sin nya Volkswagen cab, Curt hade alltid ett brinnande intresse för bilar, kom de så småningom till San Diego där Curt hade ordnat jobb på Convairs flygplansfabrik. 1960 flyttade han med hustru och nyfödda dottern Bodil till Lompoc norr om Los Angeles för vidareutbildning för att arbeta på olika robotbaser. Efter arbete på olika håll i landet flyttade familjen hem till Sverige 1962.
I Sverige blev hemstaden Linköping där Curt blivit erbjuden anställning vid Flygdivisionen för att förbereda och leda skjutprov med flygplan 35F och amerikanska jaktrobotar. Våren 1963 flyttade Curt med familj och 22 arbetskamrater från Flygdivisionen till RFN för att under en tvåårsperiod genomföra skjutproven. Under Curts säkra ledning avklarades de kvalificerade proven inom den stipulerade tiden. I juli 1965 var det dags att flytta igen, denna gång tillbaka till Linköping och Flygdivisionen. Han blev där direkt underställd Rolf Ljungkvist, en av de ansvariga för planering av Viggens framtagning.
1970 anställdes han vid dåvarande Scania-Divisionen i Södertälje, där han fram till pensioneringen 1990 bland annat var chef för en grupp som ansvarade för koordination av produktionstekniska frågor mellan Scania och tillverkande dotterbolag i bl a Brasilien och Argentina.
Efter pensioneringen flyttade Curt med hustrun Barbro, i sitt andra äktenskap, till Varberg där han förde ett stillsammare liv än den jäktiga tillvaro han ofta upplevt under sitt yrkesverksamma liv. Curt tyckte dock om att kroppsarbeta och därför byggde han bl a om bostadshuset.
Curt Mohringe var en varm människa, som alltid hade tid för sina medarbetare, och han var en god lyssnare. Det var stimulerande att arbeta tillsammans med honom, tack vare hans idérikedom, intellektuella rörlighet och hans stora arbetsförmåga.
Curt var i det privata alltid beredd att hjälpa den som behövde assistans av något slag, han var alltid vänlig, humoristisk och slagfärdig, en omtyckt sällskapsmänniska.
En hedersman har gått bort och vi är många som sörjer med hans hustru Barbro och hans barn Bodil, Roine och Rickard.
Erik Johansson
En mycket god vän och trotjänare har lämnat oss. Erik som har gjort en stor del av sin lantbruksgärning hos oss, Berglunds i Ingvaldstorp, finns inte längre hos oss. Erik började att arbeta hos Johannes och Anna, och fortsatte sen hos Karl-Filip och Inga-Lisa. Då Göran och Britt-Marie tog över gården arbetade Erik på annat håll, men kom alltid med goda råd och uppmuntran.
Erik hade ett brinnande intresse för lantbruk och följde alltid med stort intresse arbetet på gården. Första dagen i vårbruk och skörd kom Erik på besök, så länge krafterna fanns, och inspekterade om jorden redde sig väl eller om säden var mogen. Erik var också mycket djurintresserad och kom gärna på en ladugårdsrunda då och då. Allt detta har betytt så mycket för oss. Erik hade ett stort trädgårdsintresse, detta syntes i hans och Astrids vackra trädgård. Även vi fick del av hans trädgårdsintresse, både med råd och praktisk hjälp.
Erik och Astrid har följt vår familj i glädje och sorg och vi tänker med värme på alla trevliga stunder vi har haft tillsammans med dem. Våra tankar går nu till Astrid och barnen.
Louise Dahlgren
En vacker sensommardag fick jag det sorgliga beskedet att Louise, efter en kortare tids sjukdom, inte orkade mer utan somnade in lugnt och stilla. Louise kämpade tappert men sjukdomen tog överhand.
Hon föddes i Åtvidaberg och flyttade till Storsjö med sin familj, när hon var tio år. Efter avslutat gymnasium i Västervik flyttade Louise till Stockholm, där hon arbetade på ett laboratorium på Karolinska. Den senare tiden bodde hon i Skarpnäck och studerade till sjuksköterska.
Mina tankar går till Louises anhöriga, mamma Birgit, pappa Egon och brodern Magnus med familj. Må ni alla få kraft i denna svåra stund.